Går Sverige i Malmös fotspår?

Förutom att kriminalitet och social misär grasserar i Malmö är staden starkt ekonomiskt beroende av övriga landet. En fjärdedel av stadens ekonomi är bidrag, likt u-hjälp. Vad händer om Sverige blir som Malmö?

Vissa böcker dokumenterar på ett förtjänstfullt sätt sakförhållanden man redan hade en viss uppfattning om. ”Massutmaning” av Tino Sanandaji är en sådan bok, ”Framtidsstaden” av Lars Åberg en annan. Den senare handlar om Malmö och egentligen formuleras hela budskapet som en fråga på omslaget; om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?

Medan Sanandaji använder siffror och statistik ägnar sig Åberg mer åt att citera politiker och tjänstemän. Hans bok kan läsas som en dokumentation av staden Malmö som mångkulturellt experiment. Detta är relevant, eftersom den verklighet som nu med kraft slår mot många svenska samhällen är vardag i Malmö sedan lång tid tillbaka.

Den diskussion som nu förs i svenska riksmedia om exempelvis segregation och hedersförtryck har varit aktuell i Malmö sedan decennier. En rapport framtagen av stadsdelsförvaltningen i Rosengård konstaterar att:

”Barn och ungdomar … exponeras, i allt högre utsträckning, för våld och konflikter: barnmisshandel, vittne till våld i hemmet, våld i konflikter på skola och fritid, grovt kränkande språkbruk, könsmobbning … flickor hoppar av grundskolan på grund av giftermål.”

Detta var 2002, alltså för femton år sedan. Larmrapporten, långt ifrån den enda i sitt slag, var förstås offentlig så man visste redan då åt vilket håll det hela barkade.

Om man ville veta.

Alla dessa dystra beskrivningar av sakernas tillstånd varvas förstås med politikernas verklighetsfrånvända pladder om mångkulturens alla förtjänster. Ordet ”faktaresistent” är redan missbrukat och kidnappat av de faktaresistenta, men passar väl in på Malmös vänsterpolitiker och ordet borde i denna kontext ha uppfunnits för länge sedan.

Utvecklingen i Rosengård har sedan 2002 kantats av en lång rad prisade ”projekt” med hoppingivande namn. Dessa har dock aldrig fått någon bestående positiv effekt, men har skapat ett medberoende för alla som arbetar i omhändertagandeindustrin. Och liksom en refräng upprepas alla möjligheter och utmaningar.

Det som har skett är att medan den sociala problematiken cementerats i Rosengård har fler områden drabbats på samma sätt. Sålunda breder utanförskapet ut sig och man kan nu tala om en tudelning av hela Malmö, uppenbart med en rent etnisk dimension. I ena halvan, där svenskarna är i majoritet, dominerar berättelsen om modernitet och möjligheter. I den andra, den mångkulturella, råder – för att använda Sanandaji-språk – massutmaning.

”Framtidsstaden” består förstås inte bara av citat och Åberg själv är utan tvekan läsvärd. Han gick för länge sedan in i journalistiken med ett idealistiskt vänsterperspektiv, men nu är han mest en nykter betraktare som producerar torra konstateranden. Man vill citera dussintals passager, så läs gärna hela boken, men jag fastnar för följande:

”Som ersättning för det solidaritetsbegrepp, som glidit samtiden ur händerna, har vi fått en sorts moraliserande godhet som sällan fordrar någon individuell ansträngning. Den kan också kallas tolerans och just toleransen har en tendens att förvandlas till en vacker omskrivning för att inte bry sig.”

Så hur blir Sverige dagen då stora delar av landet går i Malmös fotspår? Det är en jobbig frågeställning. Förutom att kriminalitet och social misär grasserar i Malmö är staden nämligen ekonomiskt beroende av övriga landet. Motsvarande en fjärdedel av stadens samlade intäkter består av kommunalt utjämningsbidrag. Reflektera över hur Malmö skulle fungera om all kommunal verksamhet skulle dras ned med, låt säga, tio procent. Tänk sedan Göteborg, Södertälje, Borlänge, Eskilstuna, Örebro, Borås och så vidare.

Lägg sedan till lågkonjunktur, högre ränteläge och kanske en sprickande bostadsbubbla. Vart är vi egentligen på väg?

*

Se mer i Samtiden om Framtidsstaden eller om Massutmaningen i Svensk tillit och kulturkrockar, Svenskarnas lagar eller våra?, Assar Lindbeck: mest fullständigt om migration.