En levande demokratin måste lära sig fokusera

Etablissemang börjar tvivla på demokratin i takt med att breda folklager vänder sig emot deras idealistiska utopism där verkligheten står i vägen för de fina idéerna.

Ett aktuellt exempel är Jason Brennans bok ”Efter demokratin” (Timbro, 2017) som på engelska har titeln ”Against democracy”, eftersom boken riktar stark kritik mot demokrati som styrelseform.

Brennan anser väljarna obildade och saknar kunskaper som krävs för att ha rösträtt och makt över politiken. Många vill hålla med sedan britterna röstat för brexit, amerikanerna för Trump och svenskarna ger ökat stöd till nya alternativet Sverigedemokraterna.

Men jag tycker det är tvärtom. Dessa folkliga utslag är bevis på att befolkningarna lever i verkligheten medan politiska etablissemang förirrat sig in i fullständigt orealistiska drömmar om en värld utan gränser, om att alla ska kunna få allt och utan insikt om att makten måste leverera fundamenta.

Det är maktens respektlöshet mot folket som får folket att resa sig och kasta av sig den gamla maktens företrädare.

Alltså: demokratin fungerar.

Men det skulle kunna fungera mycket bättre. Politiken lägger sig i alldeles för mycket, vilket gör att alla beslut blir av låg kvalitet. Politiken borde koncentrera sig på det som andra inte kan göra och på det som är viktigt för den trygga gemenskap vi vill att samhället ska vara.

Ordningsmakten är i kaos, infrastruktur (allt från bostäder, it, vägar och järnvägar, energi, vatten och avlopp) är eftersatt, den sociala grundtryggheten är svag, värnandet om den egna kulturen likaså.

Politiken borde fokusera på kärnverksamheten. Och det kan ju vara en politisk strid om vad som ingår där.

Även valsystemet kan förbättras. Det är viktigt att medborgarna vet vem som bestämmer, så att de i nästa val kan rösta bort dem om man är missnöjd eller ge dem ett tydligt nytt förtroende. Det är viktigare att veta vem, än att politikerna är många. Svensk folkrörelsetradition har haft motsatt princip: ju fler politiker, desto bättre demokrati. Så fungerar det inte i ett modernt samhälle. Det blir bara rörigt med många kockar, och vem är det som bestämmer?

I kommunerna finns tusentals folkvalda. En bråkdel borde räcka. Med borgmästare och kommunledning som kommunicerar sina beslut direkt till folket får människor en god uppfattning om de förtjänar att väljas om eller om något konkret alternativ kan väljas i deras ställe.

Om politiken blir tydligare, också när det gäller till vad resurserna räcker, får ”huliganerna” som Brennan tycker demokratin styrs av inget utrymme.

Jag tror demokrati är som med så mycket annat vi kommer i kontakt med i vår vardag, vi vill konsumera tjänsten eller varan, men vi är inte intresserade av hur de är konstruerade. Det är slutprodukterna vi vill välja mellan, inte gå in i detaljerna.

En sådan demokrati kommer i högre grad att vara knuten till personligt ledarskap snarare än politiska program. Jag anser inte det fel. Politiska ledare kan fånga upp olika värderingsströmningar och det är genom demokrati som folket avgör vem och vems värderingar som ska styra – till nästa val.

I grunden är det värderingsinriktning och leverans som politik handlar om. Och det är folket som genom demokrati avgör. Men finns kompetensen hos folket? Ja, jag är helt säker. Titta bara på folkomröstningen om euron? Alla experter sa ja, folket sa nej. Och folket fick rätt.

Sverigedemokraternas framgångar är också ett bevis på att det är genom folket och demokratin som nödvändiga omprövningar kan frammanas. När alla maktcentra varit oförmögna att hantera globaliseringens konsekvenser växer en ny rörelse fram underifrån som har tydliga svar och visar vägen. Efter att i många år fördömt föreslagen från detta nya parti, genomför nu alla gamla etablerade partier en politik i just den riktningen. Folket får rätt. Så ska det vara. Och för det krävs demokrati.