Den frihetliga nationalismen fick sitt elddop med franska revolutionen då man började sjunga en bekännelse till fäderneslandet och friheten.
Sverigedemokraternas meningsmotståndare är intellektuellt ohederliga när de framhärdar i sina anklagelser om nazism i partiets historia, när de avfärdar nationalism som liktydigt med diktatur.
Medvetet blundar de för att den frihetliga – eller liberala – nationalismen fick sitt elddop med franska revolutionen, våren och sommaren 1792, då en ny sång spreds över hela Frankrike, en lågande bekännelse till fäderneslandet och friheten, en kampsång och marschvisa, vars första strof började med orden:
Framåt, I fosterlandets söner!
Vår äras dag sin gryning har!
Och där varje strof slutar med refrängen:
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Denna eldande sång, som än i dag är Frankrikes nationalsång, Marseljäsen, höjer sitt manande blodstandar mot tyranniet, de skändliga konungsliga adelsmännen som i emigration utomlands konspirerar mot det franska folket för att än en gång slå det i bojor.
Men, försäkras det i denna folkets sång, darren tyranner, hela franska folket tar till vapen för att omintetgöra den krönta ligans onda anslag. Den heliga fosterlandskärleken besvärjes för att egga och elda de tappra franska hämndskarorna, liksom friheten – den ömt älskade friheten – åkallas:
”liberté, liberté chérie”
Nationalismen förenas med passionerad frihetskärlek här i den frambrytande kritiken riktad mot det gamla stånds- och privilegiesamhället med dess kvardröjande feodala strukturer, och man bör erinra sig att detta skedde under en demokratins revolution med de slagord som ännu är tändande i varje demokrati: Frihet, Jämlikhet, Broderskap.
De opinionsbildare som ljuger om nationalismen som oförenlig med frihet eller demokrati ska inte komma undan med billiga försök att koppla nationalism till diktatur och förtryck.
Nationalstaten fick en ny innebörd med den folkliga mobiliseringen runt krav på medborgaranda.
Folket krävde rättvisa och frihet undan maktfullkomlighet och förtryck. Idag samlas makt i händerna på ett fåtal som vill dominera och styra i världen över huvudet på vanligt folk och lägga ett tyngande ok över övriga mänskligheten.
De har flyttat makt och inflytande från folken till överstatliga organ och vill verka för fortsatt maktkoncentration. Nationalstaterna och medborgarandan står i vägen. Folklig mobilisering för allas vår frihet är ett hot mot deras strävan och mål. Nationalister världen över är bärare av medborgarandan i vår tid.