”Lika osynliga som vi kvinnor är för mullor i moskéerna, är vi osynliga för demokratiska senatorer i amerikanska kongressen”. Ayaan Hirsi Ali vittnade förra veckan inför ett utskott om politisk islam, men fick inte en enda fråga från kvinnliga demokratiska senatorer.

Kvinnor som kritiserar islam tystas av feminister, som beklagar att frågor om hederskultur och andra avarter ens lyfts. I New York Times skriver författaren och islamkritikern Ayaan Hirsi Ali om hennes senaste framträdande i offentligheten, inför ett utskott i amerikanska kongressen, Senator Kamala Harris Was Silenced. Then She Silenced Us.

”Det som hände är exempel på en djupt oroande trend inom vänstern när det kommer till att konfrontera de brutala realiteterna med islamistisk extremism och vad det betyder för kvinnor i många muslimska samhällen här i väst och runt om i världen.”

Ayaan Hirsi Ali menar att vänstern höjer rösten när det gäller löneskillnader, aborträtt och diskriminering, men när det kommer till barnäktenskap, månggifte, sexslaveri, könsstympning och hedersmord är feminister och vänsteraktivisterna tysta.

Hon är själv ett levande bevis på en könsstympad, tvångsgift kvinna som lever under ständigt dödshot från jihadister och står under livvaktsskydd. Men feministerna bland demokratiska politiker, senatorerna Kamala Harris (Kalifornien), Heidi heitkamp (North Dakota) och Maggie Hassan (New Hampshire) och Claire McCaskill (Missouri) ställde inte en enda fråga till Ayaan Hirsi Ali eller andra kvinnor som utfrågades.

Feminister brukar säga att de som utsatts för sexuella övergrepp ska bli lyssnade på, men det gäller inte dem som utsatts enligt muslimsk kultur.

”Våra politiska slutsatser avfärdas som personliga, våra personliga erfarenheter anses inte ha med politik att göra.”

Skälet är, skriver Ayaan Hirsi Ali, att inom identitetspolitiken är vår status som färgade kvinnor raderad på grund av vår politiska analys som stämplas som konservativ – som om motstånd mot extremistiskt våld, sexslaveri, barnäktenskap och könsstympning var en fråga om höger och vänster.

”Det gör att vänstern inte enbart vill tysta oss, de förnekar basala mänskliga rättigheter för kvinnor som förnedras i islams namn.”

Vänstern vill inte ens ta benämningen islamsk extremism i sin mun. Delvis är de rädda att kränka medlemmar av en religiös minoritet och ses som rasister och islamofober. Där finns också tanken, som är mycket stark inom vänstern, att kvinnor utanför västvärlden inte behöver räddas – och att en sådan antydan är nedlåtande som bäst. Om amerikanska kvinnor tjänar mindre än män, vilka är vi att kritisera andra kulturer?

”Detta är extrem moralisk relativism förklädd till kulturellt medkännande. Och den leder goda människor till att ursäkta det oförsvarliga. Tystnaden från de kvinnliga demokratiska politikerna är ett resultat av vår tids kulturella synsätt. Kalla det identitetspolitik, moralisk relativism eller politisk korrekthet – det är kortsynt, farligt och ett grunden ett svek mot liberala värden.”

Det var i utskottsförhöret de republikanska männen som ställde frågor om de övergrepp som sker mot kvinnor i islams namn. Konservativa män synliggjorde kvinnoförtrycket. Inte vänsterns kvinnor.

”Den svåra sanningen är att det finns en fundamental konflikt mellan universella mänskliga rättigheter och principerna i Sharialagarna som klargör att kvinnors vittnesmål är värt hälften av en mans; mellan religionsfrihet och islamiskt synsätt att konstnärer, författare och bloggare ska underkastas lagar om hädelse; mellan sekulär politisk makt och islams mål om kalifatet; mellan västerländska lagar mot och islams förespråkande av månggifte och barnäktenskap.”

Feminister hävdar att de är för alla, för jämlikhet mellan könen. Men gäller det muslimska kvinnor?

”Att försvara universella mänskliga rättigheter mot islamsk ideologi, och inte förneka att konflikten existerar, vore första steget i en kamp vars naturliga ledare i Washington borde vara kvinnor som senatorerna Kamala Harris och Claire McCaskill. [Men] kommer de att höja rösten och förena sig med oss i att motarbeta islamistisk extremism och dess krig mot kvinnor?”

Frågorna Ayaan Hirsi Ali ställer är lika aktuella i Europa och Sverige.