Liberaler och socialister har länge lurat i folket att Sverige har ansvar för de utländska medborgare som påstås ha utsätts för förtryck eller svår förföljelse i sina hemländer.
Vi har fått höra att de utländska medborgare som kommer hit till Sverige och anhåller om asyl har rätt och rättigheter utan påföljande skyldigheter och att detta rimmar med internationella konventioner. Asylrätten, påpekas med emfas, gäller enligt internationell folkrätt och är inskriven i FN:s deklaration om De Mänskliga Fri- och Rättigheterna, som Sverige har åtagit sig att efterleva.
Våra invändningar har alltid tillbakavisats, men ligger inte ansvaret hos varje enskild medlemsnation av FN att efterleva FN-deklarationen? Och därmed ansvara för att varje land försvarar sina medborgares fri- och rättigheter? Skulle, med andra ord, Sverige inte ha rätt att sända tillbaka asylsökande som kommer hit till deras hemländer, i förvissning om att dessa hemländers regimer – som medlemmar av FN – har förpliktat sig att respektera sina egna medborgares fri- och rättigheter?
Svaret upprepas om och om igen – tyvärr råder det inte så önskvärda förhållanden i alla världens länder. Demokrati och garantier för medborgarnas mänskliga fri- och rättigheter förtrampas av mer eller mindre odemokratiska regimer i alltför många länder, särskilt i de fattiga länderna i Tredje världen.
Och Sverige kan då inte, utan undersökning och prövning av varje enskilt fall, återsända dessa asylsökanden till deras hemländer eller näraliggande länder, där de riskerar att utsättas för svårt förtryck och riskera livet.
Vår följdfråga avfärdades också med tystnad: Varför utesluter FN inte de medlemsländer som bevisligen kränker FN-deklarationen om de mänskliga fri- och rättigheterna eller tvinga dessa länder till efterrättelse?
Jag köper inte svaret att FN saknar sådana långtgående befogenheter eller ursäkten att majoriteten av FN:s medlemsnationer är u-länder, som i varierande grad kränker de mänskliga fri- och rättigheterna. Jag anser att alla länder har eget ansvar och att de skulle i generalförsamlingen rösta emot varje sådant förslag om uteslutning av vissa medlemsnationer eller tvångsingrepp mot dem är mer ett underbetyg åt FN än något annat.
FN kan, enligt sin stadga, inte ingripa mot enskilda medlemsnationers nationella suveränitet annat än i extrema undantagsfall som när en medlemsnation med våld förgripit sig mot en annan, som när Irak annekterade Kuwait.
För mig är detta grönt ljus för Sverige att se om sitt eget hus och detta är på tiden.
Hur länge ska Sverige acceptera att förtryckarregimer i vissa länder förgriper sig mot andra FN-länder som Sverige, när de överlåter åt Sverige – och andra mottagarländer av flyktingar – att ta hand om och försörja vissa av deras medborgare? Eller, med andra ord: Att göra sig av med vissa delar av sitt obekväma befolkningsöverskott genom att sända dem till andra länder är väl att förgripa sig på dem?
Kort sagt, om den nationella suveränitetsprincipen skall gälla måste väl varje land ha det fulla ansvaret för sitt lands medborgare vad gäller mänskliga fri- och rättigheter och inte vältra över en del av det ansvaret på andra länder?
I denna veva får vi höra att det alltid inträffar undantag som krig och inbördeskrig, som i Syrien. Krigets offer, människor som utsätts för ständig livsfara och fördrivs med våld flyr, och måste då ha någonstans att ta vägen och helst kunna överleva med sina familjer i trygghet. Om de då söker sig till oss i det fredade Sverige och vi skulle kategoriskt avvisa dem, är det grymt och kallsinnigt, ett brott mot medmänsklighet och humanitet, som ändå utgör den etiska grundvalen för civiliserat liv och för vårt demokratiska samhälle. Endast med en liberal flyktingpolitik i humanitär anda blir vår demokrati och våra humanistiska ideal trovärdiga.
Svenska folket har fått detta stoppat i halsen i decennier.
Allt medan gator och torg har omvandlats till oigenkännlighet. Terrorn hemsöker oss med en regelbundenhet som förskräcker. Européer är offer och har all anledning att frukta för sina liv. Plötsligt kan en buss, en lastbil, en personbil meja ner oskyldiga medborgare. Helt utan förvarning kan en terrorist löpa amok med kniv eller yxa.
Jag efterlyser svar: Hur kunde ni pådyvla européerna ett skuldkomplex med en arsenal av internationella förpliktelser utan att förutse eller varna för riskerna?
Var ska alla européer söka asyl nu när de har alla skäl i världen att frukta för sina liv?
Hur har ni haft mage att kräva att de ska leva upp till FN:s konventioner när resultatet blivit att de själva har behov av en fristad i världen, att inte behöva utsättas för livsfara och utsättas för våld?
Jag kräver ansvar, anständighet och upprättelse. Jag kräver ett slut på hyckleriet runt en asylrätt som endast omfattar afrikaners och asiaters rätt att utvidga sitt livsrum på européernas bekostnad.