Det har tagit nära tre år innan Alliansen börjar ställa krav på den svaga minoritetsregeringen. Men menar man allvar eller är alltihop en bluff? De borgerliga verkar fortfarande inte vilja ta makten.
De borgerliga lade fram ett särskilt yttrande under finansutskottets möte i riksdagen på torsdagen. I det riktar man kritik mot tre skattehöjningar som den rödgröna regeringen sagt att man tänker föreslå i hösten. Det gäller högre flygskatt, högre skatt på småbolag (3:12-reglerna) och att fler löntagare ska betala statlig inkomstskatt.
Eftersom Sverigedemokraterna stöder yttrandet vinner det majoritet i finansutskottet.
Om skattehöjningarna finnas med i budgeten som läggs fram i september tänker majoriteten ”agera i riksdagen för att stoppa dessa, till exempel i form av en misstroendeförklaring”, konstateras i yttrandet.
Därmed har ett chicken-race startat. Vem kommer att väja?
Ska regeringen låta bli att lägga fram skattehöjningarna och därmed ge efter för riksdagens majoritet? Eller fullföljer regeringen sitt löfte (som är viktiga för småpartierna MP och V) och hoppas på att Alliansen bluffar och inte ”agerar” när det blir allvar?
Mycket talar för att Alliansen bluffar.
Annie Lööf (C) har redan börjat vackla från hotet genom att slå fast att det inte behöver handla om misstroendevotum mot finansminister. Därmed har hon ju tipsat regeringen om att den kan lägga fram sina skattehöjningar. Centerpartiet kommer inte att våga vidta åtgärder som svider när det gäller.
Statsminister Stefan Löfven kan svara på ett eventuellt misstroendevotum med att utlysa nyval eller avgå. Då står Alliansen antingen inför en snabb valrörelse, eller som ansvariga för regeringskrisen och då återstår bara ett alternativ: att de borgerliga själva tar regeringsansvaret. Vilket måste ske med stöd av Sverigedemokraterna.
Jag tror inte Allianspartierna vill riskera att få makten. De har i tre år gjort allt för att slippa ta ansvar, även om man när som helst kunnat avsätta den svaga rödgröna röran. Men man har avstått. Alliansen vill inte regera.
Om man haft viljan hade man ju redan år 2015 riktat dagens hot om misstroendevotum mot regeringen. Men istället har man nöjt sig med att rikta hundratalet ”tillkännagivanden” som regeringen med ett hånleende kunnat strunta i.
Nu är det lite väl sent att ta över. Det är bara drygt ett år till valet.
Det vet naturligtvis regeringen. Min bedömning är att regeringen lägger fram skattehöjningarna och att Alliansen, eller någon del av den, inför ”risken” att få makten viker undan och vägrar fullfölja hotet i det nu lagda yttrandet.
Då är dagens utspel inget annat än en bluff, avsedd att ta till brösttoner men utan att mena någonting.
Om Alliansen mot förmodan skulle fullfölja hotet och med misstroendeförklaring avsätta någon annan minister än finansministern, kan statsministern åter med ett hånleende konstatera att skattehöjningarna går igenom eftersom ingen vill bryta sönder budgetprocessen.
Bara om Alliansen fäller finansministern uppstår en regeringskris. Då får Löfven svårt att sitta kvar. Då avgår han, eller utlyser nyval eftersom S ligger bättre till i opinionen än M. Det är därför man från borgerligt håll talar om att rikta misstroende mot någon mindre betydelsefull minister, så att regeringen inte behöver avgå.
Det som varit ett tragiskt vi-vill-inte-ha-makten-spel har nu blivit en ren fars.