Många gammalmoderater har länge varit kritiska till partiets utveckling men ändå inte tagit steget till Sverigedemokrater. Varför? Jo, vi måste komma ihåg att många gamla moderater absolut inte vill avvika från normen eller mer konkret från de som de äter middagar med. Det aktuella riksdagsavhoppet kan bli en vattendelare.
Det är lätt förstå att moderaternas ledare Anna Kinberg Batra (”AKB”) känner sig pressad och sliten av raset i opinionen. På ett mänskligt plan kan man tycka synd om henne men politik är ett cyniskt spel där det inte finns utrymme för medömkan såvida man strävar efter inflytande.
När AKB nu spelar den sårade oskulden på grund av att Sverigedemokraterna inte är beredda förbinda sig att rösta på AKB som statsministerkandidat efter nästa val utan några som helst motkrav så frågar man sig; är AKB vid sina sinnens fulla bruk?
Med stor sannolikhet kommer SD att vara ett större parti än moderaterna efter nästa års riksdagsval. AKB har gått vilse i lingonskogen. Förvirrad och utan kompassriktning snavar hon på den ena tuvan efter den andra. Hon har blivit som man säger ”Cock-eyed” och har svårt att lyfta rätt fot i rättan tid.
Jag tänker på trappan på Gröna Lund som går upp till Lustiga huset (finns den kvar?). När barnen var små satt jag där nedanför trappan minst en gång per år. Om man hade sinnesnärvaro att betrakta hur trappan fungerade var det ganska lätt att bemästra den, d.v.s. lyfta på rätt fot vid rätt tillfälle och i en mjuk rörelse föras upp till det lustiga huset.
De som inte reflekterade före hamnade dock i problem. De lyfte genomgående på fel fot och färdades obönhörligt nedåt i trappan. Vissa blev desperata och de som hade tillräckliga kroppskrafter kunde med armarna dra sig upp för trappan utan hänsyn till hur det hela fungerade.
Det började med Fredrik Reinfeldt som drog på oss massinvandringen vilken i decennier framåt kommer att vara det mest kostbara politiska misstaget i modern tid. AKB var fostrad i Reinfeldts skola och klev i hans skor när han liksom en lättmatros hoppade av båten då framgången kulminerat. Först nu erkänner AKB att moderaterna under Reinfeldt begick stora misstag, inte minst vad gäller invandring och integration. Sent skall syndaren vakna!
Nästa stora misstag var den förkättrade s.k. Decemberöverenskommelsen, ett misstag moderaterna delade med övriga allianspartier. Alliansens partier lade samfällt sina huvuden i vänsterns knä, även om parlamentet skulle få en icke socialistisk majoritet. Till slut var det uppseendeväckande nog Kristdemokraternas ungdomsledare, Sara Skyttedal, som fick partiet att hoppa av den oheliga alliansen med vänstern. När denna dristiga handling var genomförd tvingades övriga allianspartier att tyst acceptera ett ”fait accompli”.
Därefter kom AKB:s ”utspel” där hon menade att man var tvungen att kunna diskutera politiska frågor med SD. Dock skulle man aldrig sätta sig i en regering med SD-representanter eller bilda en regering med stöd från SD.
Frågan i efterhand är, i vad bestod den utsträckta handen?
När AKB blev kritiserad även av sina ”allianskamrater” och opinionssiffrorna föll, ja då vet jag inte om det över huvud taget finns något kvar av substans i AKB:s utspel?
Om man tar äventyrliga steg måste man stå fast med svärdet höjt. Man kan inte ostraffat som AKB omedelbart ta till harvärjan. När nu AKB uttrycker förtrytelse över att SD inte är berett att förbinda sig att rösta på henne som statsminister kandidat om det skulle bli aktuellt, vilket jag tillåter mig att tvivla på, så måste man fråga sig vad syftet med hennes tidigare utspel var?
Nu uttrycker AKB surt och ironiskt att det är bra att ha fått besked från SD och hävdar att partiet är totalt ansvarslöst mm. Man kan säga att AKB nu kapitulerat och anslutit sig till Annie Lööfs mer hatiska inställning till SD.
Nu förstärks moderaternas förtrytelse när en gammal partigängare och riksdagsman byter parti och går över till SD.
Varför har inte detta skett tidigare? Jag vet från egna vänner att många gammalmoderater varit väldigt kritiska till Reinfeldt men ändå inte tagit steget att bli Sverigedemokrater. Varför? Jo, vi måste komma ihåg att många gamla moderater snarast kan insorteras i det som kallas ”borgarklassens diskreta charm” det vill säga ”gruppdjur” som absolut inte vill avvika från normen eller mer konkret från de som de äter middagar med i Djursholm och träffar på cocktail-partyn i Båstad och Torekov på sommaren.
Jag tror att det aktuella partibytet kan bli en vattendelare. Några tar steget och vågar säga rakt ut att de är Sverigedemokrater. Vattnet börjar sippra genom dammluckorna och efter en tid slås luckorna upp på vid gavel. Det kan inte uteslutas att SD likt en stor Boa constrictor kommer att svälja en stor del av moderaterna. Ett sådant scenario är inte mer än rätt då, som påpekats av flera, SD är det enda omutliga ickesocialistiska oppositionspartiet.
Det är därför inte endast AKB:s dagar som sannolikt är räknade utan även moderaternas i sin nuvarande form.