Vilka är dagens fascister, egentligen?

Om vi tänker efter, vilka är det som bär på totalitära attityder, vägrar föra dialog och föraktar snarare än respekterar dem med annan åsikt? Särskilt i rumsrena sammanhang, som på universitet och i det offentliga.

Allt våld och tvång, som att försöka tysta meningsmotståndare, i politiskt eller religiöst syfte är naturligtvis inte bara förkastligt och kriminellt, det är oförenligt med en demokratisk grundsynd. Sådana aktiviteter ska straffas med fängelse, oavsett om det är vänsterextrema, högerextrema eller islamister.

Detta sagt, så finns det en tydlig skillnad på vilka som utför politiskt våld i mer rumsrena sammanhang. Medan nynazister är ljusskygga uppträder vänsterextremister öppet och räknar med att den allmänna opinionen och massmedier ska stödja dem i deras politiska våld. Därför att de anser sig utföra våldet i goda syften.

Ett exempel är våldet som vänsterextrema studenter utövar på amerikanska universitet. Man har flera gånger lyckats stoppa gästföreläsningar av för dem avskyvärda talare, vilket kan handla om kolumnister, forskare och författare som är konservativa.

Dessa vänsteraktivister har genom att väsnas, hota om våld och blockera föreläsningssalar hindrat universitet från att upprätthålla yttrandefriheten. I början föll universitetsledningarna till föga och gjorde lydigt så som extremvänstern krävde, man avbokade kontroversiella talare. Men när mönstret bakom sabotaget blivit tydligare har flera universitet satt ner foten och förklarat att man står för yttrandefrihet, och att yttrandefrihet är särskilt viktig när någon framför åsikter man själv kanske ogillar.

I Axess berättar Erik W Larsson om det tunga säkerhetspådrag som Duke-universitetet tvingas kalla in när professor Charles Murray, en lågmäld akademiker, skulle hålla föreläsning. I artikeln Professorn med livvakt framgår hur vänsterextrema universitetsstudenter förväntas attackera honom, eftersom de misshandlat honom och hans följe vid andra universitet.

Lokaltidningen IndyWeek kallar Murray, dagen för hans gästföreläsning, ”vit nationalist” som förespråkar ”rashygien”. En sådan anklagelse anser vänstern tillräcklig för att tysta honom med våld och vägra föra någon som helst dialog.

Om man istället för att försöka tysta honom fört dialog, skulle man upptäcka att ingenting av dessa demoner är sanna om Murray. Han gjorde på 1990-talet en studie om IQ-kvoter och delade då upp resultatet också i kategorier som är vanliga i USA – vita, svarta, asiater osv. En studie om intelligens räcker alltså för att utmålas som djävulen själv.

Murray är socialforskare, har varit biståndsarbetare och är intresserad av vad som får samhällen att fungera. Artikelförfattaren konstaterar att Murray är bekymrad över hur den amerikanska nationen alltmer håller på att splittras och att de välbeställda inte tar sitt samhällsansvar.

I en annan tid hade detta hyllats av vänstern. Men nu hade han gjort dödssynden att röra vid studier där ras ingick, eller rättare sagt där fel ras fick sämre utslag i de vetenskapliga testerna (hade vita visat lägre IQ än svarta, hade naturligtvis ingen protesterat).

Detta totalitära betraktelsesätt har spridit sig bland vänsteraktiva i västvärlden. Ett annat exempel kommer från Dalston i östra London. På Twitter har en film på 2 minuter fått stor spridning.

En ensam ung man står med en skylt: ”Rätten att öppet diskutera idéer måste försvaras”.

Detta budskap blir svårt provocerande för vänsterdemonstranter. De angriper honom först verbalt, sedan trappas aggressiviteten upp. De angriper honom och en namngiven så kallad ”människorättsaktivist” tar helt sonika skylten ifrån honom.

Det hela blir extra surrealistiskt eftersom den kvinna som hetsar mest mot budskapet om yttrandefrihet själv håller upp en skylt: ”Fuck off Nazi Scum”.

Är det någon som påminner om en SS-officer är det just hon. Hatet lyser ur ögonen. Och när den unge mannen försöker börja diskutera med henne, avbryter hon omedelbart: ”Jag är inte intresserad av vad du vill säga!”

Det mänskliga psyket är märkligt. Det är som att avståndstagande från de mest fruktansvärda övergreppen är så gott att det legitimerar att demonstranterna själva börjar tillämpa den nazistiska totalitarismen. Man anser sig vara så goda och solidariska att man tycker sig få vara ond, hatfylld och totalitär gentemot dem man anser vara motståndare.

I Sverige tycker jag hatet som riktas mot Sverigedemokraterna har samma logik. Partiet har alltid förespråkat demokrati och en socialkonservativ politik på nationell grund. Men motståndarna vill måla fan på väggen och göra SD ansvarig för både historien och de högerextremister som avvisar demokrati och likt vänstern och jihadister tillgriper våld.

Detta vänsterns hat (som de borgerliga fegt nog inte vågar ta ställning mot, utan spelar med i) bygger på tydliga totalitära värderingar, där motståndarna ska stoppas från att framföra några ståndpunkter. Denna extremvänster tar avstånd från demokratins kärna, dialogen mellan olika politiska uppfattningar som väljarna sedan i val kan ta ställning till.

Eftersom extremvänstern smugit sig in i etablerade sammanhang är den ett växande hot mot demokratin. De borgerliga är nu passiva, men om man inte tar avstånd från extremvänsterns metoder kommer naturligtvis de borgerliga att vara nästa måltavla. Det borde ligga i de borgerliga partiernas egenintresse att tydligare försvara demokratins öppenhet och nödvändigheten av att låta politiska motståndare komma till tals. Annars står de på tur att tystas.