Det finns sjuka sidor av globaliseringen som liberaler och socialister blundar för. Ett exempel är matproduktionen. Politikerna ställer extremt höga miljökrav på landets bönder, men köper sedan utländska livsmedel till kommunerna därför att de är billigare. Denna dårskap måste få ett slut.
Globaliseringen har många fördelar. Svensk ekonomi är i hög grad beroende av den globala världshandeln. Vi är ett exportberoende land. Frihandel som princip är viktig för vårt välstånd. Men globaliseringen har inte bara goda sidor, så som partierna vid makten givit sken av. För dem har globalisering nästan blivit religion. Utopiska drömmar har ersatt realism och pragmatism.
Låt oss lyfta ett exempel på hur okritisk klockartro på globalisering leder till svåra negativa effekter. Svensk, miljövänlig matproduktion slås ut och ersätts med utländsk antibiotikamissbrukande, miljöskadlig produktion.
Drivande bakom denna utveckling är de politiska partier som säger sig vara för höga miljöambitioner, men som låter globaliseringen övertrumfa sunt förnuft.
Först ställer dessa politiker extremt höga miljökrav på svenskt lantbruket. Sedan köper samma politiker livsmedel från utlandet till skolor, omsorg och sjukvården – eftersom den svenska maten blivit så dyr på grund av miljökraven.
– Sveriges kommuner säger att de värnar om lokalt producerad mat. Ändå är köttet som serveras på äldreboenden och skolor importerat från utlandet. Kommunerna måste sluta hyckla, skriver i DN (länk) entreprenören Britt-Marie Stegs som startat Europas första mobila slakteri.
Hon konstaterar att när svenska folket som konsumenter handlar mat så väljer 85 procent att köpa svenskt kött. Men politikerna som är ansvariga för de offentliga köken tvingar på skolbarn och gamla utländskt kött vars antibiotikanivåer i djurhållningen är olaglig i svenskt lantbruk.
De styrande kommunpolitikerna säger sig prioritera god djuromsorg och miljöhänsyn när de upphandlar livsmedel till skolor och äldreboenden, men i realiteten är priset nästan alltid avgörande. Detta enligt en helt färsk undersökning från organisationen Svenskt Kött, där man analyserat 210 kommuner.
– Varenda kilo kött som produceras och konsumeras lokalt ger tre gånger pengarna för det lokala samhällets totala ekonomi, skriver Britt-Marie Stegs. Varenda kvadratmeter betesmarker hålls öppna av betande mular. Marker som inte är lämpade för något annat än just betande mular eller alternativet granskog. Ett lokalt jordbruk med lokal förädling i bygden ger många arbetstillfällen.
Men sådana hänsyn väger lätt för den som är förblindad av globalisering, så som majoriteten av de politiska partierna är.
Dessa partier borde sluta hyckla. Antingen sänker man miljö- och djurhållningskraven på svenskt lantbruk så att de kan konkurrera med utlandet om priset, eller så håller man fast vid de höga miljökraven genom att acceptera högre matpriser i offentliga upphandlingar.
Vi kan inte blunda för globaliseringens negativa effekter. Svenska verksamheter kan inte hålla högre kvalitetskrav än omvärlden, om inte svenska politiker erkänner konsekvenserna. Miljökraven står i detta fall i tydlig konflikt med globaliseringen. Här har man att välja.
De höga kvalitetskraven på djurhållning och god miljö i livsmedelsproduktionen är rätt val. Men då måste vi erkänna att det har ett pris. Vi måste värna de närproducerade näringarna från globaliseringens krassa ekonomiska tryck. Vi måste erkänna att här är globaliseringen en destruktiv kraft som slår ut miljövänlig svensk produktion.
I offentliga upphandlingar måste närproducerat vara en tungt vägande faktor som går före lägre pris. Detta är möjligen en antiglobalistisk ståndpunkt men likväl en som vi borde vara stolta över. En hållning vi står upp för, i kontrast till det hyckleri som de styrande partierna ägnar sig åt.