Partierna har inget lärt sen 2015

Det finns de som säger att de gamla partierna kan ta tillbaka initiativet nu när man lärt sig läxan från 2015 och insett att öppna gränser är en farlig utopi. Inget kan vara längre från sanningen.

De gamla partierna har inget lärt, inget förstått. Låt oss granska några aspekter som belägger detta påstående. Så här exakt ett år och fyra månader före valdagen den 9 september 2018 passar det bra att analysera skillnaderna mellan prat och handling i svensk migrationspolitik.

I en annorlunda opinionsmätning från Demoskop framgår att lojaliteten till de gamla partierna rasat, även bland de väljare som fortfarande tänkt sig rösta på dem. 2015 var det 66 procent som identifierade sig med det parti man avsåg att rösta på, 2017 har andelen minskat till 55 procent. Det är en markant förändring på kort tid.

Lägst partiidentifikation har C-väljarna. Den minskningen går inte att förklara med att partiet ökat i opinionen och har fler nya väljare, eftersom Sverigedemokraterna inte drabbats av sänkt partiidentifikation trots att man ökat än mer än Centerpartiet. Närmare till hands ligger att SD-väljarna är mer tillfreds med partiets politik i aktuella frågor, som migrationspolitiken.

Demoskops vd Anders Lindholm är inne på den tanken, när han på DN-Debatt förklarar varför väljarna slutar identifiera sig med de gamla partierna, ”Skuldbördan faller tung på såväl allians- som regeringspartierna, som i sin ambition att isolera Sverigedemokraterna konsekvent vägrade nyansera debatten, befatta sig med eventuella målkonflikter och stigmatiserade all form av volymdiskussion”.

I socialdemokratiska Folkbladet ger redaktör Widar Andersson honom rätt, ”Väljarna vill väl i det långa loppet bli sedda som vuxna och tänkande medborgare hellre än att betraktas som just väljare; möjliga att vinna genom övertaktiska utspel”. Men har de gamla partierna slutat övertaktisera? Svar: nej.

Ett exempel är de nyligen presenterade vårbudgetarna. Insikten om landets prekära situation är noll. Eller som Per Gudmundson skrev på SvD:s ledarsida när han kommenterar Moderaternas vårbudget, ”För det tredje imponerar inte en halv miljon nya jobb eller några tusen fler poliser om befolkningen samtidigt ökar med en miljon, vilket SCB:s prognos förutspår.”

Moderaterna har med sina öppna hjärtan släppt in hundratusentals fler i landet än man är beredd att bygga bostäder för, är beredd att försörja resten av deras livet, är beredd att upprusta polisen för att möta ökad gängkriminalitet och för att försvara svensk lag i alla delar av landet.

Alliansens och regeringens budgetar svarar överhuvudtaget inte mot verkligheten. Med ena handen släpper man in hundratusentals nyanlända (om inte genom asyl så via anhöriginvandring), men med den andra låtsas man om att det inte sker.

Ja, skygglapparna finns också hos riktiga gamlingar. I en stor intervju i Svenska Dagbladet säger förre statsministern Göran Persson att efterträdarna måste vara ärliga och tala om problemen. Men sedan säger han inget om vilka problemen är, utan talar allmänt om ökad rättvisa genom satsningar på välfärd. Det är som om Göran Persson inför dagens politiska realiteter blundar med båda ögonen och håller för öronen.

Exemplen på att de gamla partierna förtränger det som hände 2015 är många. Bara de senaste dagarna har vi här i Samtiden rapporterat om hur förnekelsen fortsätter vara den allt annat överskuggande mentaliteten.

* Arena Idé, S-närstående tankesmedja, föreslår nu att offentligt anställda ska betrakta de allt fler migranter med avvisningsbeslut som medborgare och vägra hjälpa polisen med avvisningar. Tankesmedjan menar att ”irreguljär migration aldrig helt kan förhindras.” Det är att abdikera och låta gränserna vara vidöppna (se mer i Samtiden här).

* Kriminalvården rapportede igår att de släpper fria de kriminella som ska utvisas eftersom transportkapacitet saknas (se mer här).

* Inrikesminister Anders Ygeman slopade ID-kontrollerna vid gränserna i torsdags. Nu ökar antalet tillresta migranter i snabb takt och gränspolisen tror att vi bara sett början (se mer här). Vägen tillbaka till hösten 2015 har öppnats.

Summa summarum: de gamla partierna vill, så fort de vågar, öppna gränserna igen. Det är enbart den folkliga opinionen som hindrar dem. Den kosmopolitiska ideologin som bygger på utopiska idéer har ett starkt grepp om de gamla partierna. Det strider mot deras övertygelse att tillämpa en mer restriktiv migrationspolitik. De ser gärna att antalet invånare ökar med många miljoner människor från Afrika och Mellanöstern.

Mot denna utveckling står endast ett parti, som vill värna det svenska och som anser att samhällskontraktet innebär att staten ska värna de egna medborgarna framför andras. Inte tvärtom.