Hon undrar vilken slags reformation vi vill ha. Jag vill se en reformation av islam som innebär att varken Koranen eller Muhammed längre är ofelbara. Man måste, öppet och utan fruktan, kunna fördöma att Muhammed lät avrätta de som lämnade hans religion. Muhammed gjorde fel.
Den 16 maj inledde Dagens Nyheter en artikelserie om religiös reformation. Först ut var den muslimske krönikören och Expo-medarbetaren Bilan Osman.
Rubriken för Osmans artikel är ”Debatten om islam kantas av tröttsamma fördomar”. Hon menar att islam inte behöver reformeras. De som påstår något sådant är fördomsfulla.
Hon inleder artikeln med en anekdot ur sitt liv:
”Något med mitt utseende tycks signalera att det i alla lägen är fritt fram för funderingar och frågor om islam. Denna eftermiddag i Stockholm var inget undantag. Jag hade precis avslutat en föreläsning när en man räcker upp handen: ’Det är så mycket våld som i dag sker i islams namn. Bör inte islam – precis som kristendomen – reformeras?’”
Vad menar hon med ”någon med mitt utseende”? Om hon menar sin mörka hy så blir meningen obegriplig. De flesta afrikaner är kristna, inte muslimer. Sannolikt syftar hon på sin hijab, den islamiska huvudduken som hon använder för att täcka sitt hår. Denna är en del av en hennes självvalda klädsel. Det är helt naturligt att denna föranleder frågor om islam.
Ordvalet är typiskt för dem som på olika mer eller mindre subtila och försåtliga sätt vill grumla skillnaderna mellan religionskritik och rasism.
Men även om någon hade velat ställa en fråga om Afrika på grund av hennes afrikanska utseende så borde detta inte vara något problem. Varför misstänkliggöra människor? På grund av mitt utseende får jag ibland frågor om mitt ursprung. Jag blir inte irriterad utan svarar bara som det är. När jag bodde i Kenya fick jag frågor på grund av mitt i deras ögon europeiska utseende. För övrigt väcker vita människor betydligt mer uppmärksamhet i Kenya än svarta i Sverige.
Men Osman blir irriterad över frågan. Jag förstår att frågan är besvärlig för en person med muslimsk tro. Men den är legitim och relevant.
Sedan börjar hon blanda in Martin Luther. Men de som efterfrågar en islamisk reformation menar inte att muslimer ska göra som Luther. De vill ha en annan slags reformation. De vill se en kritik av islams källor, Koranen, och haditherna. Hadither är berättelser om profeten Muhammed.
Det som jihadisterna gör är inte, som Osman antyder, att följa ”lösryckta citat ur Koranen”. Jihadisterna är trogna ett av Koranens huvudbudskap, att islams styre ska spridas med svärdet. Och vem begriper väl Koranen bättre än Muhammed? Han gjorde just detta: spred islam med svärdet.
Under hela islams historia har religionen, både för muslimer och icke-muslimer, varit känd som svärdets religion. Jihad, det heliga kriget, har varit islams signum. En källa till stolthet för muslimerna, och till fasa för icke-muslimerna.
Det är inte hela islam, men en stor del av islam. Profeten Muhammed var en krigare. Han ledde härar ut i krig mot arabiska hedningar, mot judar och kristna. Han plundrade och tog slavar.
Islam behöver inte reformeras, skriver Osman:
”Behöver islam reformeras? Nja, jag menar att det är en icke-diskussion. Redan grundantagandet av ett islam som behöver reformeras bygger på fördomar om ett islam som är enhetligt och statiskt. Islam är inte en sak som alla muslimer förhåller sig till på samma sätt. Samma rad i Koranen kan få en mängd olika betydelser om den sätts i olika kontexter. Det är inte konstigt när det är en religion som på olika sätt förenar 1,6 miljarder människor – nästan var fjärde person i världen.”
Visst finns det variationer i tolkningen av islam, men det slår en när man börjar studera denna religion är hur enhetlig den är. Muslimer över hela världen förenas av sin tro på Koranen som Guds ofelbara ord och på profeten Muhammed som ofelbar lärare och ledare. Och det är just i dessa källor, Koranen och haditherna, som jihad och andra problem finns.
Osman hävdar att en islamisk reformation redan har ägt rum genom den salafistiska rörelsen. Det ligger någonting i det. Salafismen strävan påminner om protestantismens: att gå tillbaka till källorna. Salafisterna vill göra precis som Muhammed.
Usama bin Ladin baserade sin fatwa från 1996 om jihad mot USA på Koranen och hadither. Han hittade inte på något nytt.
Men det är som sagt inte en sådan salafistreformation som efterfrågas.
Hon undrar vilken slags reformation vi vill ha. Jag kan bara tala för mig själv. Jag vill se en reformation av islam som innebär att varken Koranen eller Muhammed längre är ofelbara. Man måste, öppet och utan fruktan, kunna fördöma att Muhammed lät avrätta de som lämnade hans religion. Muhammed gjorde fel.
Osman hyllar sedan den så kallade arabiska våren. Dess bränsle ska ha varit strävan efter ”social rättvisa”. Men hon nämner inte islamismen. Upproret i Egypten förde Muslimska Brödraskapet till makten. I Syrien bestod rebellerna till stor del av folk som ville ersätta Assad med en islamisk stat.
Hon avslutar sin artikel med att anklaga de som vill ha en islamisk reformation för att vara fördomsfulla. De tror att väst är mer utvecklat än islamvärlden. Men det är ju ingen fördom! Väst är betydligt mer utvecklat än islamvärlden på alla områden, både när det kommer till teknik och vetenskap och till kultur. Hur många moderna muslimska konstnärer, författare och filosofer kan du räkna till? Just det.
Väst bör inte slå sig för bröstet, skriver hon. Den ”präglas av reaktionära, konservativa, antifeministiska och nationalistiska krafter”. Nej du, Bilan. Vi västerlänningar har goda skäl att vara stolta över våra framgångar när vi jämför oss med Saudiarabien, Egypten, Pakistan, Somalia med flera länder. De har mycket att lära.