POLITIK. Förra årets avslöjanden av samröre och stöd för islamism skadsköt Miljöpartiet. Nu har flyktingaktivisterna alltmer slagit klorna i det förmodade ”miljöpartiet” och får det sannolikt att implodera fram till valet.
I helgen avslutades kongressen där partistyrelsen som ville hålla en något nyktrare linje i migrationspolitiken, kördes över av partiets aktivistdel. Det beslutades att Miljöpartiet ska driva vad som i realiteten innebär en amnesti för ensamkommande. Det som har avgjorts i kostsamma och långa asylprocesser inklusive överklaganden ska kunna göras om.
Alla ensamkommande ungdomar och män som kom 2015 och som räknades som barn då, ska få en ny chans till uppehållstillstånd. Det var partistyrelsens kompromissförslag. Men kongressen körde över MP-ledningen och beslutade att uppehållstillstånden i så fall ska bli permanenta. Rebecka Forsberg från Grön ungdom, berättade att hon grät av glädje.
Bara år 2015 kom totalt 35 000 ensamkommande, vilket var 40 procent av alla som kom till Europa. Hur det skulle påverka Sverige att ytterligare tiotusentals unga män från Afghanistan, Irak, Pakistan och liknade länder skulle få stanna utan asylskäl, och till vilka enorma ekonomiska och sociala kostnader – det bekymrar inte alls MP. Det verkar inte finnas någon gräns för vad skattebetalarna ska finansiera för dessa aktivister.
Låtsas handla om miljö
Trots språkrörens försök att låtsas att politiken nu främst handlade om miljön och vilka framgångar partiet har gjort i att flytta fram positionerna där, lurade de få ickefrälsta. Miljöpartiet visade sig återigen som främst flyktingaktivister, som gråter när man stänger gränserna tillfälligt i en situation som andra partier säger sig aldrig vilja uppleva igen.
Partiet står fast vid att gränskontrollerna ska bort och att Sverige inte ska ha restriktioner. Hur det går ihop att miljoner ska kunna komma och försörjas av ett litet land med höga uppvärmningskostnader och samtidigt bry sig om miljön – är en ickefråga. Utöver all annan kostnad och stress på samhällssystemen.
Ingen vanlig fråga
Svd skriver att migrationspolitiken är ett öppet sår för MP. ”Det är ingen vanlig politisk fråga för de gröna. Den mäts i stället mot en särskild moral och för många är frågan djupt personlig”.
Lotta Hedström, tidigare språkrör, som skrivit under en kongressmotion om ”allmän flyktingamnesti” har själv en 15-årig ensamkommande pojke från Afghanistan boende hemma hos sig. Minister Alice Bah Kuhnke deklarerar också att hon har ”utökat sin familj” med en medlem från Afghanistan. Är afghanen illegal? I så fall, vill inte regeringspartiet MP och dess ministrar att svensk lag ska gälla?
Efter terrordådet i Stockholm blev det uppenbart hur stort problemet med illegala migranter är i Sverige och att frånvaron av kontroll också är ett hot mot medborgarna. Den debatten verkar totalt bortblåst för MP.
Aktivister
Det är svårt att avgöra var flyktingaktivismen börjar och slutar i Miljöpartiet. Nätverket Vi står inte ut som kräver flyktingamnesti för ensamkommande var en väldigt synlig grupp på kongressen och kommenterade till SvD efter beslutet:
”Vi blev väldigt, väldigt glada att partiledningen har förstått att det är en allvarlig fråga, och att de har förstått att ombuden tycker det”, säger Kinna Skoglund.
Vi står inte ut består av socionomer, pedagoger, läkare, psykologer, diakoner, präster, jurister, med flera, och man sprutar ut pressmeddelanden med känslosamma berättelser om ensamkommande, ”tvångsavvisningar” och ”åldersuppskrivna”.
Fixrum för heroinister
Man kan också undra om det är en slump att flera andra förslag på MP-kongressen, som att man vill ha fixrum på försök där missbrukare kan inta droger, har samband med heroinmissbruk som uppmärksammats kring ensamkommande.
Hat och förakt växer
Troligtvis kommer Miljöpartiet inte att få gehör för sin politik men signalerna kan få betydelse. Debattören Merit Wager tar upp på sin blogg att hon får rapporter om hur särskilt hazarerna (folkgrupp i Afghanistan) har börjat tröttna på svenskarnas tomma löften och att föraktet och kanske hatet växer. Hon befarar att vissa kan ta till våld och hämndaktioner när allt tal om ”amnesti” och ”våra barn” inte infrias.
Kongressbesluten borgar förhoppningsvis för att väljarna ger extremistpartiet MP vad det förtjänar, en sista knuff ut från allt reellt inflytande.