Miljöpartiets multikulti som bortblåst

Det är ett parti i djup kris som idag inleder sin kongress. Det är inte bara väljarstödet som sviktar. Partiets ideologi och värderingar är i kaos. Tidigare profilfrågor som multikultur och feminism är nu som bortblåsta.

När Miljöpartiets kongress inleddes på förmiddagen gick minister efter minister upp i talarstolen för att ge ett ljust, positivt och skimrande budskap till de nedstämda ombuden.

Det var krampaktigt och publiken försökte höja sitt eget humör genom att jubla och klappa i händerna stup i ett. Stämningen liknade mycket det vi såg när den borgerliga alliansen hade valmöte strax före valet 2014 då ministrarna dansade till discomusik. Allt för att försöka dölja paniken och ge sken av att allt är bra. Jajamensan!

Visst är framtoningen i medierna viktig. Men att klistra på stora leenden när man egentligen är deprimerad, skapar inte förtroende utan snarare en känsla av falskhet.

Leenden och krampaktig optimism innebär ju också att man signalerar att man inte har några problem, vilket innebär att man inte tar itu med dem.

Inför kongressen har Svenska Dagbladet sökt upp den tilltänkte partistyrelsekandidaten Yasri Kahn som vägrade ta kvinnor i hand, och som nu inte längre är medlem.

– Miljöpartiet hamnade i en situation där mångfald och jämställdhet ställdes mot varandra, säger Yasri Khan.

Ingen i partiledningen vill nu tala om mångkultur och feminism, det som förra året var något av grundbultarna i partiets opinionsarbete.

– Mångfalden var och är hotad inom paritet, menar landstingsledamoten Rebwar Hassan (MP) som är en av få företrädare som talar med medierna inför kongressen. Identitetspolitiken har fått partiet att kompromissa bort den gröna själen. Tanken var god, säger han men resultatet blev en ”massiv islamistisk, turkisk eller allmänt konservativ islamistisk infiltration”.

– Ingen uppgörelse med islamismen har skett, de förnekar att den finns och religiösa och kulturella problem förklaras som socioekonomiska eller patriarkala, säger han om partiledningen. Om partiet inte vill se problemen med islam, så finns heller inget hopp. Folk strömmar ut ur partiet på grund av att de sviker kvinnor som är fast under islamism, säger Rebwar Hassan. Att vara för Erdogan och samtidigt vara miljöpartist borde vara oförenligt, men tyvärr fungerar det bra.

Hassan har fått utstå hat och hot men står fast vid att identitetspolitiken inneburit att extremister tagit sig in i politiken och särskilt i MP, skriver Svenska Dagbladet.

Att Miljöpartiet inte gör upp med de kortslutningar partiet uppenbart har drabbats av i viktiga frågor bådar inte gott. Man lägger locket på. Och ler mot väljarna.

Om man inte utvärderar vad som gått fel på centrala punkter, har man bäddat för att åka ur riksdagen i september 2018. Just så som opinionsmätningarna redan indikerar.