Under lång tid har LO anklagat näringslivet för att vilja sänka lönerna genom lönekonkurrens med utländsk arbetskraft. Men nu medger LO-basen att fackförbundens egna principer innebär att ”alla ska vara med på resan uppåt”, vilket betyder att svensk arbetskraft får stå tillbaka för nyanlända.

I Svenska Dagbladet intervjuas LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson om det faktum att allt fler LO-medlemmar tänker rösta på Sverigedemokraterna.

Han får frågan varför LO-medlemmarna i så stor utsträckning vänder sig till SD.

– Många av våra medlemmar har känt att de inte är med på den här resan i globaliseringen som alla talar väl om. Många får nackdelar av det. Jobb som flyttar. En del som säger att mitt jobb finns inte kvar. Då är det lätt att man letar syndabockar. Och då har invandring blivit en av syndabockarna till att livet inte har fungerat. Då har Sverigedemokraterna funnits där som en klar röst och sagt att det enda problemet är att vi har invandring. Det har varit en enkel väg för många av dem som är besvikna på utvecklingen, att stödja ett annat politiskt parti.

– Hela kollektivavtalstanken bygger på principen att vi lyfter golvet för samtliga. Vi gör inte skillnad på hudfärg, ålder eller kön. Vi vill att alla ska vara med på resan uppåt. Detta hindras nu när SD försöker gå in och säger att du är mer värd än dig. Du är ett större problem än den. Det sabbar vår sammanhållning, summerar Thorwaldsson.

Det här är ett raffinerat försök av LO-ledningen att blanda bort korten. Det handlar inte om hudfärg, ålder eller kön. Vad det handlar om är vilka som uppfyller landets medborgerliga skyldigheter. Om ”alla” i världen har rätt att komma till Sverige, kräver det att den svenska modellen måste avskaffas. Då gäller den nyliberala principen om att var och en tecknar sina egna försäkringsskydd.

Men LO har ju tidigare, sedan man bildades, kämpat emot en sådan nyliberal samhällsmodell. Man har velat skapa en välfärdsstat inom Sveriges gränser och för svenska arbetare. Sammanhållningen avsåg dem som arbetar och lever i landet. För denna av nationsgränserna avgränsade befolkning skapades ett samhällskontrakt: hög grad av välfärd i form av både inkomstskydd och välfärdstjänster i form av sjukvård, omsorg och skola, mot att vi var beredda att betala höga skatter.

Samhällskontraktet innebar att skattemedlen gick tillbaka till den befolkning som betalade dem.

Men nu går löntagarnas skatter och avgifter inte till exempelvis deras pensioner, utan till att betala invandrarnas allt större omkostnader. Sverige har nu högst andel fattigpensionärer i Norden, och andelen ökar, medan antalet minskar i övriga nordiska länder som tar emot betydligt färre migranter.

På samma sätt utarmas de offentliga tjänsterna för dem som arbetar, för att istället användas av dem som nyligen kommit till landet. De som drabbas hårdast av detta är dem som inte kan betala två gånger, först skatt och sedan teckna privata försäkringar.

Det är denna politik som urholkar sammanhållningen. Och det är för att förhindra politiken som bryter sönder sammanhållningen som alltfler väljare vänder sig till Sverigedemokraterna.

Thorwaldsson visar störst lojalitet till dem som kommer från andra delar av världen. Det är med dem han vill se sammanhållning. Inte med de egna medlemmarna som slitit hela sina liv på svenska arbetsplatser. Dem lämnar han därhän.

LO:s och Socialdemokratins lojalitet och omsorg om utlandsfödda framför landets traditionella löntagare får ofrånkomligen konsekvenser. Varför ska man stödja dem som vänder en ryggen?

Lite lustigt är det dock att Thorwaldsson någonstans förstår att den förda politiken är omöjlig. Han vill i intervjun se en återgång till den betydligt hårdare reglerade invandring som var gällande före Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Gustaf Fridolin i skön förening skapade världens mest öppna gränser.

– Vi tycker man ska gå tillbaka till invandringspolitiken som den var innan Moderaterna och Miljöpartiet gjorde upp om den väldigt generösa flyktingpolitiken. Den ledde ju fram till den katastrof vi såg 2015. Innan 2007 hade vi också invandring men den var bättre reglerad. Nu har vi en tillfällig lag, det är därför vi vill gå tillbaka till den politik som gällde innan 2007, säger Thorwaldsson.

Man kan fråga sig varför just 2006 års nivån på invandring innebär att man försvarar sammanhållningen, medan Sverigedemokraternas strängare gränsregler är ”den enkla vägen”.