Regeringen lyckas skickligt framställa det som att läget är under kontroll och att man nu kan återgå till det normala. Men gränsen har aldrig varit stängd. Och nu öppnas den än mer.
Regeringen Löfven har under en längre tid försökt ge sken av att invandringen är under kontroll. Men det stämmer inte. Invandringen är inte under kontroll, utan alltjämt har vi ett långt större asyltryck än vi kan klara av. Detta redan innan beslutet, om att avskaffa id-kontrollerna.
Hösten 2015 såg vi en asylanstormning av sällan skådat slag. I oktober och november 2015 kom närmare 10.000 personer i veckan. Vi upplevde en explosiv situation som snart skulle leda till systemkollaps. (Vad detta ord nu innebär – en partiell systemkollaps kan redan sägas föreligga, då delar av till exempel vården inte håller den klass, vi förväntar oss.)
Vissa skärpningar vidtogs då. Först id-kontroller, vilket omedelbart gav en viss effekt, sedan några månader senare, en tillfällig asyllag som bland annat omfattade tillfälliga uppehållstillstånd. Detta framställdes som en oerhört hård, och tillfällig, inskränkning i en unik situation. Löfven talade om ”EU:s miniminivå” och Åsa Romson grät.
Problemet var att detta inte alls var sant. Det finns länder i EU som praktiskt inte tar emot några invandrare. Om detta verkligen vore EU:s miniminivå, hur kan det då komma sig att det finns ett antal länder som har långt strängare regler?
Facit från förra året är nämligen, enligt Migrationsverket egna siffror, 28939 asylinvandrare (där de flesta får asyl). Till detta kommer en långt större grupp av anhöriginvandrare – 49085 anhöriga beviljades uppehållstillstånd 2016, samt en mindre, men inte oväsentlig grupp, arbetskraftsinvandrare.
Också i år fortsätter detta. Närmare ett halvtusende invandrare korsar varje vecka vår gräns. Allt tal om stängda gränser och ”EU:s miniminivå” måste alltså avfärdas som rent trams.
Man kunde alltså beskriva situationen på ett helt annat sätt. Som en extrem situation som blir värre. Vi har ett land som redan präglas av etniska motsättningar, invandrarrelaterad kriminalitet, radikalisering av islamistiska grupper, segregation och parallellsamhällen. Den som tvivlade på potensen i detta, måste ha förlorat tvivlet inför det förskräckliga terrordåd i Stockholm, som väckte allas vår avsky, och vars barbari fick oss alla att förstummas. Ingen kan längre lämnas oberörd av allt detta.
Så länge invandringen ännu är stor, kan detta bara bli värre, trots att regeringen försöker ge sken av hårda, ja, närmast historiskt unika, asyllagar.
I skydd av denna chimär, denna vrångbild, av gränser under kontroll, meddelade härförleden inrikesminister Anders Ygeman, att den redan svåra situationen blir än svårare. Beskedet var att id-kontrollerna, som uppenbart haft en viss verkan, skulle upphöra. Indikationer tyder på, att denna åtgärd redan har lett till ett ökat asyltryck.
Ygeman, en utmärkt kommunikatör och långt större begåvning än statsminister Stefan Löfven, lyckades skickligt framställa det som läget nu är under kontroll, och att man nu kan återgå till det normala.
Det stämmer dock inte. Sanningen är, att gränsen aldrig har varit stängd, och att den nu öppnas ännu mer.