DEBATT. Jag är övertygad om att framtidens stora politiska strider kommer stå mellan kandidater som Macron och Le Pen – eller Lööf och Åkesson, skriver Pontus Andersson 2:e vice talesperson i Ungsvenskarna.
Efter den senaste tidens politiska strider i Frankrike stod det för två veckor sedan klart att det avgörande valet om presidentposten skulle stå mellan Marine Le Pen och Emmanuel Macron. Den sistnämnda, som då saknade något egentligt parti, stöttades av alla svenska partier bortsätt från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Hela det politiska etablissemanget har dessutom försökt göra Macron till sin egen. Han har hyllats av såväl Ann Linde och Mikael Damberg i Socialdemokraterna, som Anna Kinberg Batra och Carl Bildt i Moderaterna.
Vänsterpartiet får i den här striden representera Frankrikes blankröstare och Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, klargjorde att han hade röstat på Le Pen.
Liksom i Nederländerna blir det i detta val tydligt att Socialdemokraterna och Socialisterna är de stora förlorarna. Anledningen till detta är egentligen inte svår att räkna ut. Vanliga arbetare i Frankrike, Nederländerna och även i Sverige, väljer att lägga sin röst på konservativt nationalistiska antietablissemangspartier.
Även om det är svårt att se stora likheter mellan Nationella Fronten, Frihetspartiet och Sverigedemokraterna så finns det saker som förenar denna världsomspännande politiska rörelse. Kritik emot invandring, kritik emot islamiseringen och kritiken emot det politiska och mediala etablissemanget.
I både det Franska och Amerikanska valet blev det tydligt för oss svenska väljare var våra politiska företrädare hade sina värderingar. En enad mitt, bestående av alla partier från Miljöpartiet till Kristdemokraterna stöttade såväl Hillary Clinton som Emmanuel Macron. Detta trots att de båda bör betecknas som höger i sammanhanget. De båda för en politik som gynnar storföretagen, överstatligheten, socialliberalism och öppna gränser mot Mellanöstern och Afrika.
Både Emmanuel Macron och Hillary Clinton menar jag påminner mest om Annie Lööf i svensk politik och för henne ser vi också ett växande stöd. Lööf och Centerpartiet må bli allt större, men sett till den senaste väljarbarometern från Aftonbladet/Inizio står Alliansen som helhet helt still i opinionen jämfört med valet 2014.
De procent som Centerpartiet ökat har alltså inte gjort Alliansen större, men de 7 procentenheter som Sverigedemokraterna ökat har gjort det rödgröna blocket 7 procentenheter mindre. Med andra ord befinner sig Socialdemokratin i en kris även här i Sverige.
I Frankrike väntar nu fem år av nyliberalism, en politik som sannolikt kommer leda till ökade klyftor mellan etablissemanget och folket. Marine Le Pen må ha förlorat detta årets val i Frankrike, men frågan vi bör ställa oss är hur det franska folket kommer ställa sig efter fem år av ytterligare massinvandring och islamisering. Precis som i Sverige motsätter sig inte Socialdemokratin detta på grund av att de behöver denna väljargrupps stöd i valet.
Hur kommer folket ställa sig när de vid valet 2022 åter ställs mellan en etablissemangskandidat och en antietablissemangskandidat?
Överallt i Europa ser vi Socialdemokratins förfall och jag är övertygad om att framtidens stora politiska strider kommer stå mellan kandidater som Macron och Le Pen eller Lööf och Åkesson.
Svenska partiers stöd för Macron visar tydligt på det politiska etablissemangets förutsättningslösa vilja att hellre vara en del av en politisk elit än att hävda de europeiska folkens självbestämmanderätt.
Frågan handlar helt enkelt om vilket Europa vi vill se i framtiden. Vi bör vara stolta över vår västerländska civilisation och vad vi uträttat genom historien.
Den politik vi fört genom årtionden har lett till tillväxt och ett bättre Europa. Det politiska experiment som nu genomförs leder nu till en dekadens som kan vara svår att ta sig ur. Det är dags för de europeiska folken att genom röstsedeln tydligt säger nej till en fortsatt destruktiv samhällsutveckling på vår europeiska kontinent.
Pontus Andersson
2:e vice talesperson, Ungsvenskarna