Emmanuel Macron vann presidentvalet i Frankrike därför att han frigjorde sig från de gamla statsbärande partierna. Väljarna kräver förnyelse och förändring.
Det som är mest slående med franska presidentvalet är att de två statsbärande partierna som turats om att styra den femte republiken, socialisterna och borgerliga republikaner, nu båda sitter på åskådarläktaren. De är redan utslagna. Avvisade av folket.
Det är som om varken Socialdemokraterna eller Moderaterna var stora nog att göra anspråk på statsministerposten i Sverige.
De gamla etablissemangen har ställt upp bakom Emmanuel Macron, men det är viktigt att komma ihåg att han startade sin presidentvalskampanj genom att bilda en ny rörelse, fristående från de gamla statsbärande partierna.
Han vann därför att han fjärmade sig från gamla maktcentra – inte därför att dessa mäktiga i sista valomgången nödgades stödja honom.
Efter Brexit och Trump har Frankrike förändrat det politiska landskapet och tvinga makthavare att tänka om och tänka nytt.
Västvärlden måste, samtidigt som globaliseringen fortgår inom ekonomi och handel, förstå att politiken inte kan globaliseras på samma sätt. Politik startar alltid i det lokala. I alla fall om det är politik på demokratisk grund man vill upprätthålla.
Väljarna måste vara med på vagnen. Bara om folk kan känna sig trygga på hemmaplan är man beredd att vidga samarbetet internationellt. Folket kan inte köras över. Kosmopolitiska ambitioner fungerar inte väl tillsammans med demokrati.
Macrons seger är ännu ett misslyckande för de etablissemang som anser sig ha rätt till makten. De som inte håller sig inom ramarna för vad breda opinioner inom respektive land kan acceptera blir avsätta. Demokratin fungerar.
Sedan ska tilläggas att Emmanuel Macron som ny president är ett oskrivet kort politiskt. Hans bakgrund finns dock i samma etablerade kretsar som tidigare ledande politiker. Fina skolor, karriär i bankvärlden, kallade sig socialist för att kunna bli ekonomiminister. I den meningen är han ”en av dem”, den politiska klassen.
Men hans mandat från väljarna är att företräda förnyelse och förändring. Återstår att se om han kan bryta sig loss från makteliten och bli något nytt, så som han lovade.