10   +   9   =  

Från de etablerade partierna får vi höra allehanda förskönande omskrivningar om vad migration handlar om. I praktiken är det så gott som omöjligt att avgöra om en asylsökande är politisk eller ekonomisk flykting, eller bara kriminell.

Det ligger inte för mig att inte tala klarspråk. Jag ringer en Sverigedemokrat som varit med långt före partiet fick sin nuvarande form och ställer några frågor om hur de resonerade på 1980-talet. Låt mig här redovisa mina frågor och de svar jag fått.

Det handlar om perspektiv från en som faktiskt var med i oppositionen mot svensk migrationspolitik, så att dagens Sverigedemokrater på egen hand kan bedöma politiken som av de etablerade partierna kallas för ”det bruna förflutna”:

1. Varför kommer så många flyktingar till Sverige från fattiga länder i Afrika, Mellanöstern, Asien och Latinamerika?

Svar: Just därför att deras hemländer är fattiga och vårt land är rikt; här kan de få det mycket bättre än i sina hemländer.

2. Men de är ju ”politiskt eller religiöst förtryckta i sina hemländer”, de kommer ju hit som ”flyktingar” från förtryck, inte från nöd och fattigdom…?

Svar: Ja, så uppger de, eftersom de annars inte skulle släppas in, beviljas asyl och erhålla uppehållstillstånd. De har fått veta att det finns goda chanser för dem att bli insläppta och välkomnade i Sverige med samma rättigheter som (infödda) svenska medborgare om de bara säger till de svenska myndigheterna:

– Vi är förföljda och hotade till livet i vårt hemland, bara på grund av vår demokratiska politiska uppfattning (eller vår religiösa tro); om ni skickar oss tillbaka till vårt hemland, kommer vi att kastas i fängelse och torteras eller arkebuseras, det är dödsstraff i vårt land och fängelserna är fasansfulla; Sverige är en demokrati, ett fint land där alla är jämlika och där det råder rättvisa; ni kan bara inte skicka oss tillbaka, det vore orättvist, odemokratiskt, ett brott mot FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna som Sverige har åtagit sig att respektera; ni måste bevilja mig och min familj asyl i det fina demokratiska Sverige; vi är inga parasiter, vi vill arbeta och göra rätt för oss.

Varje svensk advokat som åtar sig att företräda varje hitkommande utlänning som söker asyl i Sverige säger i stort sett just detta.

3. Men invandrarverket undersöker ju varje enskilt flyktingärende och kan väl då avslöja om den asylsökande är verklig politisk eller religiös flykting eller bara ”ekonomisk flykting” och i senare fallet utvisas?

Svar: Ja, i teorin är det så, men i praktiken är det så gott som omöjligt att avgöra om en asylsökande är politisk eller ekonomisk flykting, ofta sammanfaller dessa båda kategorier i flertalet länder utan en väl förankrad och fungerande demokrati där dessutom fattigdom och stor arbetslöshet råder, ofta också en mycket utbredd kriminalitet och terrorism eller rentav krig.

I sådana länder är det mycket lätt att komma i klammeri med myndigheterna och jagas av polisen, vilket inte behöver betyda att man i egentlig mening är ”politiskt förföljd”; man kan vara förföljd av myndigheterna och polisen därför att man begått brott, kanske av nöd, eller därför att man antingen lierat sig med – eller misstänks liera sig med – ”terrorister” som utger sig vara ”socialistiska” eller ”demokratiska frihetskämpar utan att därför öppet vilja störta den bestående politiska regimen i hemlandet.

I fattiga och odemokratiska länder är det också nästan omöjligt att agera oppositionellt utan att samtidigt göra sig skyldig till brott mot gällande lagar, som i vissa fall inte skulle bestraffas i ett demokratiskt land som Sverige, men som i andra fall – t.ex. bankrån, mord och kidnappning – skulle bestraffas i varje stat, också i Sverige.

Följden av detta är att vi släpper in människor som i många fall är både politiska flyktingar och kriminella (som faller under straffrätten) och dessutom kan vara ”ekonomiska flyktingar”.

Att i praktiken särskilja dessa begrepp är så gott som omöjligt – och därför får i många fall den politiska aspekten fälla utslaget, vilket innebär att asylsökanden från krigförande liksom odemokratiska länder vanligen får politisk asyl.

Vilka slutsatser kan vi dra utifrån svaren? Om migrationspolitiken präglats av den kritiska distans som framträder hos denne Sverigedemokrat av den gamla skolan, hade Sverige fortfarande varit ett tryggt folkhem.

Tyvärr har de etablerade partierna valt att lägga locket på och aktivt fört svenska folket bakom ljuset. En av Sverigedemokraternas viktigaste uppgifter är att tala klarspråk, att inte försköna eller undanhålla sanningen, att helt enkelt lägga fram våra argument utan omsvängningar, att inte skämmas för att vi värnar Sverige som Sverige.