4   +   7   =  

Den som ifrågasätter öppna gränser utsätts för hot, hat och tillmälen i medierna. ”Råttor”, ”kräk” och budskap om att ”bli skjuten” framförs från etablerade medieröster. Men det beteendet ursäktar inte att man skickar hatfyllda mejl till journalister. Mitt budskap är ett enda: Sluta!

Ett återkommande tema i det politiska samtalet är hat och hot. När samhällsdebatten har blivit alltmer obekväm för vänsterjournalister har de introducerat det hätska tonfallet i sociala medier som ett nytt problem, givetvis med en udd riktad mot migrationskritiker och Sverigedemokraterna.

Jag har väldigt stora problem med att exempelvis Aftonbladets Anders Lindberg gör den här typen av utspel. ”Vilka kräk SD är” har kommit från hans eget twitter-konto, bara för att nämna ett exemplen.

En känd rappare har mordhotat Jimmie Åkesson via twitter, vilket inte avslutade hans karriär och en journalist på TV4 hälsade nyligen ”talk shit, get shot” när Jimmie Åkessons familj hade angripits. Dessa påhopp undgick inte fördömanden, men relativt få i det mediala etablissemanget vill se mönstret, att SD som parti och i synnerhet partiledaren är mycket utsatta för hat i sociala medier.

Och det sker helt öppet och från väletablerade aktörer. En krönikör i Expressen har liknat migrationskritiker vid ”brunråttor” som borde tas av daga med gift. På samma tema har Jimmie Åkesson i dagspressen avbildats som en kackerlacka som också skulle bekämpas.

Utsätts inte vänstern? Visst förekommer det, men då är det nästan alltid mindre kända personer som ligger bakom. Jag vill särskilt framhålla att en man, som tidigare dömts för hets mot folkgrupp, dömdes i domstol för att ha trakasserat riksdagsledamoten Rossana Dinamarca (V) med anonyma hot. Avskyvärda handlingar.

Fallet är intressant eftersom vi har en dömd gärningsman, vilket faktiskt inte är så vanligt. Jag anser att överdrifter och rena påhitt förekommer och att vissa hot för övrigt framförs under falsk flagg. När TV4 för några år sedan skulle lyfta fram anonyma hot visade det sig exempelvis att en förvirrad sosse hade legat bakom ett av hoten som lästes upp. Nu var killen ifråga uppenbart lite störd, min poäng är det är svårt att uttala sig om det verkliga syftet om inte en person har identifierats.

En ofta upprepad anklagelse mot SD går ut på att det finns en så kallad ”svans” av sympatisörer som har en hård och ibland rent aggressiv jargong i sociala medier. Även här finns provokatörer och mullvadar, samtidigt vet jag att det i många fall rör sig om äkta Sverigevänner och migrationskritiker. Det behöver inte nödvändigtvis handla om hot eller hat i deras illa modererade facebook-grupper, men pöbelmentalitet och hätska utfall kan vara illa nog. Även om jag har förståelse för att människor kan vara arga och besvikna kan jag inte nog understryka hur viktigt det är att upprätthålla god ton i det politiska samtalet.

Det är emellertid direkt orimligt att hålla SD:s partiledning ansvarig för hur ett antal sympatisörer uttrycker sig. Det är omöjligt att förbjuda Benke i Mellerud att både gilla SD och samtidigt skriva rasistiskt strunt på twitter, däremot vidtas åtgärder om vederbörande är aktiv i partiet och inte följer den så kallade kommunikationsplanen.

Sen finns det alltså subkulturer där man lever sitt eget liv och inte följer någon kommunikationsplan, utan ägnar sig åt diverse påhopp och aggressiva tillmälen, ibland riktat direkt mot enskilda individer. I dessa kretsar är många ungefär lika avogt inställda till SD:s partiledning som till resten av riksdagspartierna, samtidigt är det uppenbart att även SD-sympatisörer simmar i dessa vatten.

Jag kan bara säga att jag tycker att det de gör är djupt olämpligt. Skickar man dessutom hatiska mejl till journalister och politiker är mitt budskap ett enda. Sluta!

Det hjälps inte att man är en illa behandlad underdog och att den man vänder sig till är en makthavare som med lätthet får ut sina besynnerliga åsikter via stora mediala plattformar. God ton och någon form av respekt för enskilda individer gäller alla och alltid.