2   +   8   =  

DEBATT. I morgon debatterar riksdagen kulturminister Alice Bah Kuhnkes förslag som anlägger ett kulturrevolutionärt raster över svenskt kulturarv. Sverigedemokraterna vill ge henne bakläxa. Nu hänger det på alliansen. Säg ifrån nu när ni har chansen, uppmanar Aron Emilsson, kulturpolitisk talesperson och övriga SD-ledamöter i riksdagens kulturutskott.

Denna vecka avgörs i många avseenden framtiden för svenskt kulturarv, kulturmiljöer och museiväsendet, då den häftigt omdebatterade kulturarvspropositionen behandlas i riksdagens kammare. De största förändringarna för svenskt kulturarv på fyrtio år har det kallats, och det är det onekligen, då kulturminister Kuhnke (MP) anlägger ett kulturrevolutionistiskt raster över Sveriges historia.

En riksdagsmajoritet bestående av Sverigedemokraterna och alliansen ser ut att tillsammans rikta sex tillkännagivanden till regeringen där vi uppmanar kulturministern att gå tillbaka till ritbordet.

Vi gläds åt att tillkännagivandena blivit möjliga tack vare att allianspartierna skrivit sin följdmotion och anpassat sin retorik på ett sådant sätt att SD kunnat ställa sig bakom flera yrkanden i kulturutskottet. Samtidigt har vi lagt fram en mer omfattande följdmotion där vi och det svenska kulturarvet hade välkomnat alliansens stöd.

Vi bryr oss nämligen om kulturarvet på riktigt och utöver ett antal förslag till förbättringar har vi också yrkat avslag till propositionen i sin helhet, då den är direkt skadlig för vårt kulturarv och museiväsendet i landet, och banar väg för en kulturrevolution. Vi vet hur regeringen hanterat tillkännagivanden från riksdagens majoritet tidigare, med vänsterhanden och utan att tillgodose dem. Det har vi inte råd med den här gången, utan det enda säkra är att avslå propositionen med uppmaningen att skriva om den för att kunna få stöd av en majoritet i riksdagen.

Sverigedemokraterna har sträckt ut en hand och bjudit in till samråd, men allianspartierna har inte visat sig beredda att ge regeringen hemläxa, utan snarare varit mer intresserade av att agera passiva stödpartier och inte avstyrka propositionens centrala delar, utan nöja sig med att rikta ett antal ljumma tillkännagivanden med oviss utgång. Är man i realiteten stödpartier eller opposition redo att ta ansvar på riktigt? En fråga borgerligheten i stort måste ställa sig.

Propositionstexten är vägledande och kommer att ha betydelse, oaktat tillkännagivanden, och man har från alliansens sida varken avstyrkt förändringarna i kulturmiljölagen eller den bristande konsekvensanalysen, vilket driver Sverige mot ett nationellt självförnekande. Inte heller har man agerat för någon förändrad inriktning för det mycket politiserade världskulturmuseet i Göteborg, samtidigt tar man i SvD åt sig äran för att agera för kunskapsinriktade museer.

”Det skaver när regeringen ger statens museer för världskultur i uppdrag att motverka segregation och främlingsfientlighet – något som inte har med museernas samlingar att göra”, skrev kolumnisten Ola Wong om Världskulturmuseet i Svenska Dagbladet (15/5-2017).

Vi skulle vilja lägga till: Det skaver när alliansen låter detta fortgår och samtidigt utger sig för att vara opposition.

Alliansen talar med kluven tunga och tar åt sig äran av att agera opposition utan att man på allvar går hela vägen. Ni har fortfarande möjlighet att löpa hela linan ut. Vi har sträckt ut en hand och bjudit in till dialog, alliansen har ännu chans att ta emot den och ställa sig bakom ett avslagsyrkande, annars kommer kulturarvspropositionen gå igenom med alliansens halvljumma uppmaningar.

Moderaterna och övriga alliansen – låt oss säga ifrån i denna viktiga fråga.
Alea iacta est – tärningen är kastad.

Aron Emilsson, kulturpolitisk talesperson SD, riksdagsledamot i Kulturutskottet
Angelika Bengtsson, riksdagsledamot SD i Kulturutskottet
Cassandra Sundin, riksdagsledamot SD, suppleant i Kulturutskottet
Sara-Lena Bjälkö, riksdagsledamot SD, suppleant i Kulturutskottet