Tilliten till media rasar – dags ta sista chansen att bli objektiva

Medierna, och inte minst public service, håller på att tappa folkets förtroende. Vi är många som slutat läsa reportage eftersom medierna sprider fullständigt naiva, distanslöst och världsfrånvända tycka-synd-om-budskap.

Det är som om hela mediebranschen fullständigt tappat kompassen om varför man finns, och för vem. SVT:s senaste katastrof är när man hänger ut en undersköterska för att dela nyheter om vården i Facebook. Precis allt blir fel. Medierna ska granska makthavare, men här ger man sig på en vanlig medborgare utan någon som helst makt, utöver rösträtten och yttrandefriheten.

Medierna ska följa etiska riktlinjer, men undersköterskan hängdes ut för att sprida skrämselpropaganda utan att få bemöta anklagelsen, som enbart framförs av SVT. Eftersom ingen annan klagat på ”Rädda Vården” anser sig alltså SVT vara den aktör som ska agera åklagare och tala om vad folk får tycka och framföra i debatten. Det hör mer hemma i Sovjetunionen än i en demokrati.

Undersköterskan vill skapa debatt om sjukvården, något som medierna borde uppskatta. Men här bestämde SVT – en påstådd nyhetsorganisation – att det var fel avsändare för debattinlägg.

Sedan har vi alla ”snyftreportage”. Jag vet att det är känsligt att kalla dem det. Reportagen handlar om riktiga människoöden. Dessa människor förtjänar respekt, och ett hemland som respekterar deras rätt till liv, hälsa och möjligheter till en dräglig tillvaro. Men massmedierna utnyttjar dessa offer för primitiva kulturer och traditioner för att pådyvla svenska folket politisk propaganda.

Om medieredaktionerna tror att svenska folket är så korkat att det går på dessa indoktrineringsförsök, kommer man att bli besviken. Det vi istället ser är hur medierna tappar trovärdighet och tillit. Det enda kapital massmedierna har. Det är därför folk vänder sig till sociala medier för att få sin information. Man vänder etablerade medier ryggen, för de bedrägliga aktörer de är.

Jag förstår inte hur man kan spela bort sitt förtroendekapital på detta sätt. Tyckare är vi allihopa. När medierna reducerar sin ”nyhetsrapportering” till vilket köksbordssamtal som helst, finns ingen mening att lägga en minut på DN, Svenskan, SVT, SR, TV4 och de andra.

Massmedierna har bara en roll: förmedla nyheter – objektivt, sakligt, konsevkensneutralt. Om någon enda redaktion kunde göra det på ett kompetent och allsidigt vis, skulle säkert tillströmningen av mediekonsumenter inte dröja.

Enligt Ulf Larson i Det Goda Samhället finns ett gott tecken. Han skriver under rubriken, Journalistik i världsklass:

”Objektiva och problematiserande migrationsreportage är ytterst sällsynta i svenska media, där istället antingen snyftande språkliga Hötorgstavlor eller Ragnaröksflammande valkyrieritter dominerar. Men nu verkar andra tongångar vara under uppseglande. Expressen, som väl inte direkt imponerat med sina journalistiska arbetsmetoder den senaste tiden, har nämligen helt nyligen publicerat en omfattande reportageserie betitlad ’Afghanerna’ …I mycket liknar texten den klassiska migrantsnyftisen [men] sedan viker reportaget plötsligt av i en annan riktning.”

Här avslöjar de intervjuade att de är 22 år, ”fast i Sverige är jag 17”. Kriminalitet och etniska motsättningar med andra migranter speglas.

Har Expressen börjat fatta att man gräver sin egen grav genom att anlita vänsterextrema ”researchgrupper” och servera politisk propaganda istället för journalistik?

Fan tro’t. Vi får väl se.

Själv erkänner jag gärna att jag när något dramatiskt hänt går till sociala medier, typ Flashback, för att se om någon där finns i närheten eller har detaljkunskaper som kan vara intressanta. Om man har klart för sig att mer än hälften av inläggen är strunt, kan man ändå vaska fram intressanta aspekter eller den typ av dråpliga och underhållande språkliga analyser som borde finnas i massmediernas kolumner (istället för det intetsägande skräp man publicerar).

När miljöpartisten Zaida Catalan tragiskt mördades i Kongo nyligen förmedla svenska massmedia ingenting om omständigheterna eller vad som kan ha hänt. Av omsorg om anhöriga, förmodar jag. Eller för att inte visa upp afrikaner som vildar. Men resultatet blev att många kunde hålla fast vid sin fördom om vilka naiva idioter miljöpartister är.

Men fördomen ifrågasattes för den som i utländsk media och Flashback läste mer om hur Catalan och framför allt hennes amerikanske kollega Michael Sharp arbetade. Sharp var djupt troende kristen och hade jobbat länge i Afrikas mest konfliktfyllda områden. Han var respekterad av både stamhövdingar och FN för sin förmåga att medla mellan stridande grupperingar. Sharp använde aldrig vapen eller vakter. Hans skydd var Gud och tron på förmågan att resonera med människor. Han hade genom sitt arbete bevisat att han inte var naiv, utan synnerligen skicklig.

Varför gick det fel den här gången? Ingen vet än, men mer eller mindre initierade kommentarer kan göras. En sådan, från Flashback, är att deras uppdrag denna gång inte var att medla, utan att utreda varför rebellernas våld trappats upp i området. Det är något helt annat. Det liknar mer en polisutredning där man söker en skyldig, än att få två aktörer att komma överens. Den skyldige vill av naturliga skäl inte ha någon utredning.

Att undanhålla svenska mediekonsumenter sådana interiörer gör oss inte klokare, utan dummare. I andra sammanhang, som om svensk inrikespolitik, har medierna inga som helst problem att spekulera vilt utan att ha några bevis. Men när det kommer till känsligare ämnen låter man tystnaden sänka sig. Det är fel.

Lika fel som det är att försöka tysta debatt med vissa politiska partier (läs SD).

Jag tycker det är märkligt att massmedier, vars syfte är att sprida information, kunskap och meningsutbyten, i vår tid ägnar mer kraft åt hur information och diskussion ska tystas och undanhållas mediekonsumenterna. Ingen vidare affärsidé, låter det som. Utöver att det förstärker ryktesspridning och fördomar.

*

Se mer: Resumé i Förtroendet för public service rasar.