Så skapas världens mest humana flyktingpolitik

En solidarisk flyktingpolitik hjälper så många som möjligt. Den favoriserar inte muslimska män, utan ger utsatta barn och kvinnor skydd i närområdet på lika villkor. En human flyktingpolitik kullkastar inte tryggheten och stabiliteten i Europa.

I decennier har det officiella Sverige eftersträvat status som förebild. Utformningen av ett välfärdssamhälle för trygghet från vaggan till graven, en tredje väg mellan kapitalism och socialism gav eko i världen. Svenska utrikespolitik försökte, i en värld med kallt krig mellan öst och väst och som skakade av fruktan för atomvapnens förintande kraft, skapa töväder och säkerställa freden. De krig och konflikter som hade hemsökt vår värld skulle övervinnas med universell jämlikhet, en dialog mellan länder i Nord och Syd. Broar skulle byggas, krig skulle förbyggas, trygghet skulle skapas. Det var inga fel på ambitionen.

Idag framstår världens mest moderna samhällsbygge som en hägring. Har allt detta någonsin existerat? Har vi vaknat ur en dröm? Välfärden är inte vad den har varit, tryggheten får sökas i trygga fickor av Sverige eller i andra länder. Vart tog fredssträvan vägen?

Sveriges nuvarande röst i världen väcker löje. Efterkrigstidens flyktingpolitik har byggt på motsättningen mellan ett kommunistiskt öst och en kapitalistisk västvärld. Med USA i spetsen lanserades en flyktingpolitik som skulle ge de i kommunistbojor fjättrade människorna flyktingstatus. Järnridån blev svår att forcera och flyktingarna få. Ett regelverk dikterat i kalla krigets skugga blev en perfekt upptakt till de senaste årtiondenas folkvandring från syd till nord.

Sverige låg vidöppet som ett schlaraffenland för vem som helst att exploatera, ett folk impregnerat av fraser om vad som skapar en god värld, ett land fyllt av självförtroende och ingenjörskonst. I Sverige kan allt upprätthållas som har misslyckats i andra delar av världen. Vilket självbedrägeri?

Visst finns det anledning till eftertanke, men det finns en utväg. Med den verkliga oppositionen på frammarsch finns en unik möjlighet att forma världen mest humana flyktingpolitik, som kommer att bli en förebild för alla utom ondsinta globaliseringsfanatiker.

En solidarisk flyktingpolitik hjälper så många som möjligt. Den är aktiv i närområdet och ger alla förtryckta och nödställda som aldrig kan smuggla sig till Europa ett drägligt liv i avvaktan på att kunna återvända till sitt ursprungsland. Den genomsyras av jämlikhet, eftersom den hjälper flyktingar lika oavsett deras sociala och ekonomiska bakgrund. Den favoriserar inte muslimska män, utan ger utsatta barn och kvinnor ett skydd i närområdet rätten till på samma villkor som männen.

En human flyktingpolitik kullkastar inte tryggheten och stabiliteten i Europa. Vår säkerhetspolitik går ut på att minimera risken för krig i vårt land. Mot denna bakgrund är det svårt att försvara en flyktingpolitik som leder till stora utanförskapsområden, dödsskjutningar och stegrande konflikter, varvid risken för inbördeskrig ligger oroväckande nära.

Ingen flyktingpolitik kan accepteras som gör att svenska folket blir flyktingar i sitt eget land eller själva tvingas fly till andra länder. Vem kan försvara att det svenska folkets gästfrihet ska återgäldas av jihadister med bombbälten, påstådda flyktingar som begår övergrepp på kvinnor, iscensätter en våldtäktsepidemi?

Två inslag i flyktingpolitiken måste mot denna bakgrund bestämt avvisas:

1. En tolkning av Genevekonventionen från 1951 som omvandlar det skydd som skulle omfatta européer i vårt geografiska närområde till att omfatta alla folk från Afrika och Asiens rätt att ta Europa i anspråk.

2. Ett kvotsystem som enkelriktat legitimerar en överflyttning av folk från Afrika och Asien till Europa.

Sverigedemokraterna går till val nästa år på världens mest humana flyktingpolitik – hjälp på plats och i närområdet. Låt oss ta de första stegen mot att bygga en ny modell för världen som inte innehåller bedrägeri och falsk solidaritet, som inte trasar sönder stabila nationalstater.