Efter det senaste terrordådet står det klart att massinvandring och öppenhet är varandras motsats. Trots omfattande kunskap om hur mångkulturella samhället präglas av splittring och våld har liberaler och socialister blundat.

Med lite distans till det senaste i raden av terrordåd – riktat mot Sverige, mot Europa, mot alla människor som levt och verkat på vår kontinent i tusentals år – måste reflektion och reaktion bortom sentimentalitet få en röst.

Verkligheten är inte annorlunda nu än tidigare, även om liberaler och socialister är bäst på att blunda för livets realiteter.

Först måste konstateras att ett terrordåd i Sverige inte borde komma som en överraskning. Sverige är landet som spelat i Europas absoluta topp i naivitet och fromma förhoppningar om att godheten alltid segrar, att öppenhet är liktydigt med massinvandring. Trots omfattande kunskap om hur mångkulturella samhället präglas av splittring och våld har liberaler och socialister blundat. Jag har i årtionden frågat mig hur länge det ska ta för dessa världsfrånvända journalister och politiker att vakna?

Det efterföljande händelseförloppet i Sverige de senaste dagarna får godkänt på en punkt. Samtliga politiker och journalister gör vad som förväntas av dem – uttrycker sin sorg och sitt medlidande med de drabbade och deras anhöriga. Beundran över alla de som i terrortumultet visar mod och beslutsam – vanliga hederliga medmänniskor som gör vad de kan för att hjälpa.

Men ska vi stanna vid ord?

Det som i stunden är riktigt är på sikt ingen tröst – ingen kärleksmanifestation i världen kan rubba den befogade oro och fara som hänger över vårt land, vår kontinent.

Talet om öppenhet klingar ihåligt. Vad betyder att stå upp för vårt öppna samhälle idag?

Efter det senaste terrordådet står det klart att massinvandring och öppenhet är varandras motsats. En konsekvens av terrorn är ökad övervakning. Misstänksamheten breder ut sig och den är berättigad. Hur menar förespråkarna för den sedan länge försvarade massinvandringen att misstro och misstänksamhet ska främja öppenheten?

Tyvärr är det fortfarande lite som talar för att en tillnyktring bland etablerade politiker och journalister är på väg. Hade de tagit sitt ansvar skulle omedelbara åtgärder serveras och vidtas för att hindra nya terrorbrott. Den fråga alla borde ställa sig är varför terrorn drabbar de länder som domineras av liberala och socialistiska kosmopoliter som länge verkat för vad de kallar en human flyktingpolitik?

Varför är Ungern, Polen eller Tjeckien förskonade? Kan deras politik spela in som förklaring? Dessa länder har med sina erfarenheter av socialismens verkliga ansikte tagit viktiga steg bort från utopier.

Tyvärr visar regeringens agerande på allvarliga brister och det är inte första gången. Tsunamin hade inträffar oavsett vad regeringen vidtagit för åtgärder, men hjälpen på plats efter naturkatastrofen hade kunnat vara betydligt bättre. Kriser som den efter en av världens värsta fartygskatastrofer i fredstid, Estonia, eller efterspelet till tsunamin i Thailand visar hur dåligt läget är. Turerna runt Estonia är inget mindre än en katastrof som Stefan Torssell visar i sin bok om M/S Estonia.

Dådet på Drottninggatan i Stockholm kan emellertid spåras direkt till sjuklöverns politik. Hur har Uzbeken kommit in i Sverige? Vem har skapat regelverket som gör det möjligt för en terrorist att få etablera sig i vårt land? Efter dåden i Nice, Berlin och London hade farthinder på Drottninggatan varit ett hinder för terroristens framfart. Hade regeringen endast lagt ned en femtedel av den beslutsamhet och energi som den lagt på stöd till massinvandring på avvisning av personer med avvisningsbeslut hade dådet kunnat undvikas.

Ska vi vara ärliga har det inte funnits någon vilja från sjuklövern att göra någonting annat än att bringa vårt land skada. Att ingen lärdom dragits av dådet på IKEA i Västerås är inte en tillfällighet. Är det någon som tror att de etablerade politikerna eller PK-media hade varit lika undfallande om en s.k. högerextremist hade mördat två oskyldiga människor på IKEA? Tror någon att vi då hade sett ett uppbåd med kärlek som tema?

Sverigedemokraterna är det enda riksdagsparti som länge varnat för migrationspolitikens konsekvenser. Jag minns hur vi redan under 1980-talet i Södermanlands Nyheter skickade in en insändare där vi varande för risken för terrorism i massinvandringens spår. Om våra varningsord fått gehör inom sjuklövern hade de som fallit offer för jihadaktionen på Stockholms gator varit vid liv idag. Skulden vilar tungt på deras axlar.

Hur många ska behöva sätta livet till i Sverige innan insikten om orsak och verkan får prägla vårt lands politik?