Ingen har symboliserat naivitet på gränsen till dårskap i så hög grad som Miljöpartiet. Efter terrordådet finns inte längre plats för dem som blundar, bortförklarar och därmed leker med svenska folkets säkerhet och liv.
I dagens Sifomätning får Miljöpartiet 3,2 procent av väljarsympatierna. Det är långt under riksdagsspärren och en av de sämsta siffror partiet fått sedan man senast åkte ur riksdagen 1991.
Miljöpartiet är den del av etablissemanget som avslöjats med de allra största bristerna i att förstå farorna med mångkulturalismen. Man har haft statsråd och nominerade till partistyrelsen som vägrar acceptera svenska normer, och trots att de tvingades avgå fortsatte hävda att de har rätt. Både Mehmet Kaplan och Yasri Khan avgick därför att de sade sig ha ”framställts” i fel dager.
Miljöpartiet har inte gjort upp med denna mångkulturalism där islamska seder sätts före svenska, och där stadsdelsnämndsordförande i Rinkeby kunde gynna sin egen klan framför att upprätthålla svensk lag. Inte i något fall uppdagades det oacceptabla av partiet självt, utan av massmedierna.
Det är Socialdemokratins smala lycka att MP så starkt kopplas ihop med öppna gränser att Stefan Löfven kunnat spela samlande kraft efter lastbilsmassakern på Drottninggatan. Men i praktiken bär ju S minst lika stort ansvar som MP för att andelen illegala invandrare kan räknas i tiotusental, och som i andra länders ögon gör Sverige till en säkerhetsrisk.
Socialdemokratin var lika indignerad över Reva-projektet 2013 som MP, det vill säga moraliskt upprörda över att polisen utförde inre gränskontroller i syfte att finna dem som befinner sig olagligt i landet.
Uzbekiske terroristen var just en sådan. Han hade fått avslag, men på grund av den slappa handläggningen var han kvar i landet. S, MP och även borgerliga partier har genom sina indignationsnummer mot Reva sett till att nästan ingen inre gränskontroll bedrivs. Ingen myndighet genomför känsliga aktiviteter om de vet att deras chefer, politikerna i riksdagen, agiterar emot att de fullföljer lagarna.
Socialdemokratin hävdar, till skillnad från Miljöpartiet, att man är ett statsbärande parti. Då borde man kunna begära att S agerar för att upprätthålla lagar fastställda i demokratisk ordning av riksdagen. Men så är inte fallet. S har spelat dubbelspel. Ena stunden hävdas lag och ordning. I nästa stund har partiet varit indignerat över att myndigheterna försöker upprätthålla lagen och utvisa illegala invandrare.
Det är detta dubbelspel som öppnat för terrorister att gömma sig och angripa svenska folket med dödligt våld.
En kommission borde tillsättas som granskar riksdagspartiernas agerande när det kommer till att undergräva svensk lag. I fallet med Reva och inre gränskontroller är det möjligt att inte bara tala om dubbelspel, i syfte att lura väljarna, utan också om förräderi. Varför agiterar riksdagsledamöter mot att de lagar tillämpas som de själva beslutat i demokratisk ordning? Om man varit demokrat, hade man lagt förslag om ändrade lagar i parlamentet, istället för att undergräva statsmaktens upprätthållande av gällande lag och ordning.
På migrationsområdet har Sverige i praktiken varit en anarki där flera riksdagspartier angripit det egna demokratiska statsskicket.
Värst har Miljöpartiet varit, det vore inte mer än rätt om partiet åkte ur riksdagen, som man ändå inte respekterar. Men Socialdemokraterna med sina högre ambitioner borde inte få komma undan det svek mot riksdagens demokratiskt fastlagda migrationslagstiftning, som partiet aktivt medverkat till genom känsloladdad agitation mot bland annat inre gränskontroller.