Terrordåd kommer aldrig att knäcka Sverige. Det visar blommorna på polisbilarna. Men den smygande upplösningen av lojalitet och sammanhållning med vårt lands rättsstat, kan knäcka tilliten och tryggheten för alla svenskar.
Bara timmar efter terrorattacken på Drottninggatan angreps polis med stenkastning i Tensta. Kvällarna efter utbröt upplopp i Hammarkullen i Göteborg, med anlagda bränder, stenkastning och molotovcocktails mot polis.
I medierna har dock rubriker och bilder dominerats av rosor på polisbilar, medan nyheter om brandbomber och stenkastning mot polisen hamnade långt ner i flödet, mest behandlade som lokalnyheter.
Massmedierna försöker helt enkelt skönmåla och därmed mörklägga verkligheten.
Det finns ingen sammanhållning med Sverige i de bostadsområden som räknas, när det kommer till terrorism och extremism. I de förorter som räknas som no-go-zoner har man inte skakats om av attacken på Drottninggatan. Där finns inga tecken på vilja att samlas kring gemensamma värderingar.
Tvärtom visar polisrapporter om fortsatt och ihärdigt motstånd mot det svenska samhället i allt fler förorter.
Också brevbärarna utsätts för hot och trakasserier. Under flera veckor delade inte posten ut brev i vissa delar av Stockholmsförorten Hjulsta. Först när väktare satts in för att skydda brevbärarna, och tidpunkten då post delas ut ändrades, har majoriteten av adresserna börjat få sin post utdelad igen.
Det är således inte bara blåljuspersonal som attackeras i det som bokstavligen är no-go-zoner. Hur detta ska förändras och hur svenska samhället ska ta tillbaka förorterna borde diskuteras, istället för hur många blommor som läggs på polisbilar (mestadels av människor som inte bor i sådana problematiska förorter).
Paulina Neuding lyfter frågan i Dagens Samhälle, där hon skriver under rubriken Flytande gräns mellan gängen och jihadisterna:
”Systematiska attacker på poliser, brevbärare och journalister i utanförskapsområden speglar ofta en tydlig avsikt: Utomstående angrips som representanter för det svenska samhället, och därmed för en konkurrerande maktordning. Men i debatten behandlas brottslighet i utanförskapsområden som en fara för landets säkerhet endast i den mån individer har ’radikaliserats’. Det finns flera skäl att ompröva den synen. Jihadismen och kriminaliteten i utanförskapsområden är två fenomen som går in i varandra rent praktiskt.”
Hon pekar på att Amir Rostami, polis, sociolog och experter på gängkriminalitet, har varnat för att gäng- och jihadistmiljöerna smälter samman.
”Det är en europeisk trend att människor som kallar sig jihadister kommer från eller verkar inom gängmiljön. [Många] som har rest till Syrien för att kriga för IS kommer från en traditionell kriminell kontext. Och omvänt. Vi har exempel från Göteborg där individer kommer tillbaka och lever på organiserad brottslighet”, säger han.
Kort sagt: en islamistisk övertygelse ger kriminella, inklusive terroristen på Drottninggatan, skydd ifrån svenska värderingar och rättsstatens numera inte alls ”långa arm”.
Islamska extremismen undergräver därmed lojaliteten till Sverige och rättsstaten, som försvagas och om utvecklingen av politiska makthavare i riksdag och regering tillåts fortsätta ostört, kommer att göra det omöjligt att utreda brott i allt större geografiska delar av landet.
Även om sorgen och respekten för dem som dödades på Drottninggatan är oförminskat stor, måste vi se sanningen i vitögat och konstatera att den islamism som tyst men oupphörligen tränger allt djupare in i människors vardag och löser upp sammanhållningen i Sverige på sikt, är värre än den i dramatiska och blodiga terrordåd synliga islamismen.
Terrordåd kommer aldrig att knäcka Sverige. Det visar blommorna på polisbilarna. Men den smygande upplösningen av lojalitet och sammanhållning med vårt lands rättsstat, kan knäcka tilliten och tryggheten för alla svenskar.
*
Läs mer av Dick Erixon: index.
Se mer: TT i kort telegram Brandbomber mot polis i Hammarkullen, Nyheter24 i Postnord slutar dela ut post i Hjulsta, lokaltidningen ”Mitt i” Postutdelningen igång igen,