Överraskande nog föreslår Kristdemokraterna en stor skattehöjning för låginkomsttagare. Partiet vill genomföra den största höjningen på många decennier. Istället för skattehöjningar borde välfärdssystemen begränsas till landets medborgare.
I ekonomisk politik brukar momshöjning ses som en skatt som drabbar låginkomsttagare hårdare, eftersom det är en utgiftsskatt. Ju större del av inkomsten som du måste konsumera, desto högre skatt får du. Om du tjänar mycket kan du spara och investera, vilket inte påverkas av moms. Tjänar du lite går alla pengar till konsumtion och därmed går stor andel av inkomsten till att betala mervärdesskatt på varorna du köper.
Kristdemokraterna vill använda momsen för att sänka skatten för pensionärer och exempelvis på arbete för ideella föreningar. Men de är ju dessa som måste finansiera sänkningarna med att betala högre moms.
Ambitionen att sänka skatten på arbete är riktig. Särskilt för pensionärer, vars pensioner är uppskjuten lön för utfört arbete, och låginkomsttagare.
Men att rakt av höja skatten på konsumtion är fel väg. Sverige har redan, föga förvånande, en av de högsta mervärdesskatterna i världen. Det är rimligare att täcka kostnaderna för sänkta skatter med besparingar i välfärdssystemen. Gång på gång har välfärdssystemen visat sig vara mest generöst för dem som kommer till Sverige, men inte bidragit med någonting.
Orsaken är att välfärden inte konstruerades med tanke på att landet skulle ta emot hundratusentals personer från andra delar av världen. När nu så skett behöver välfärdssystemen preciseras så att de endast omfattar svenska medborgare. Välfärd via staten kräver att människor inte bara kräver sin rätt, utan också plikttroget uppfyller sina skyldigheter.
Redan 1600-talsfilosofer som John Locke och Thomas Hobbes konstaterade att en stat bara kan fungera om det finns ett samhällskontrakt som respekteras. Staten skyddar medborgarnas liv och hälsa mot att medborgarna uppfyller skyldigheter som att betala skatt. Sverige har försökt avvikit från denna flera hundra år gamla filosofiska ”naturlag” genom att ge stora mängder utländska medborgare generös tillgång till svenska medborgares pliktskyldigt inbetalade skattemedel.
Att det resulterar i ökade motsättningar, konflikter och polarisering är fullständigt självklart. Att ge bort någon annans resurser till nya grupper på nyckfulla och irrationella grunder är en av de största kränkningar politiker kan genomföra.
Därför bör skatterna inte höjas, utan välfärdssystemen begränsas till dem som uppfyller skyldigheterna mot staten och nationen så som medborgare. För alla andra behöver särskilda system etableras som utgår ifrån att deras situation är tillfällig. Antingen ska de avvisas från landet, eller bli en del av det genom att fullgöra sina plikter mot det.