Veckans stadsfullmäktige i Stockholm har väckt uppmärksamhet. När SD-motion om utredning av flyktingkostnader behandlades blev stämningen hätsk och känslorna svallet värre än någonsin i stadshuset.

Lokaltidningen Stockholm Direkt rapporterar i Vild debatt i Stadshuset efter SD-förslag om hur flera partier gick till känslostyrda och hatfyllda angrepp på förslaget om att ta fram fakta och kunskap om verkligheten.

– Ni har en fullständigt vidrig människosyn, sa Karin Gustafsson (S).

– Vi är många som tar tydligt avstånd från den här horribla synen på människor, sa Anna Rantala Bonnier (Fi).

– Ni borde skämmas, kontrade Ann-Margarethe Livh (V).

Roger Mogert (S) undrade vad Sverigedemokraterna skulle använda alla nya siffror till.

Per Ossmer, gruppledare för Sverigedemokraterna, svarade.

– Politik är att tala om kostnader. Politik är att ställa grupper mot varandra. Kan en grupp få det bättre utan att den annan grupp får det sämre? Det är en av de bärande principerna inom nationalekonomin. Vi vill veta vad det kostar. Varför det? Jo, vi vill kunna vidta de åtgärder som kan behövas för att hålla nere kostnaderna naturligtvis, sa Ossmer och beklagade tonen i debatten.

Martin Westmont (SD) påpekade att det finns olika uppfattningar om hur stora utgifterna för kommunen faktiskt är.

– Vi säger att det här är en stor utgift. Och så har vi andra partier som säger att det är lönsamt. Då tycket vi inte att det är mer än rätt att ta reda på hur det är, konstaterade Westmont.

I en kommentar konstaterar ekonomen och författaren Tino Sanandaji att politikerna i Sverige blivit mer emotionella och kunskapsfientliga än väljarna. ”Vanligt folk brukar inte reagera med raseriutbrott på förslag om kostnadsutredningar som Stockholms så kallade politiska elit gjorde” i Stadshuset i måndags.

Historiskt har samhällets ledare ansetts vara mer objektiva och kunniga än folket. ”Därför har man automatisk kallat uppfattningar som delas av folket men inte av eliten för populism”, konstaterar Sanandaji och frågar, ”Vad händer om ett land får en korkad, emotionell elit?”

Hans slutsats är att ”Klassisk politiskt teori ställs på huvudet när det är de folkvalda som agerar som en oinformerad pöbel medan folket är mer faktaorienterat.”

Det är en analys som blivit högst relevant och angelägen. Vi har en justitieminister som vägrar uppdatera vetenskapliga studier om kriminalitet och ursprung, med motiveringen att ”vi vet vad resultatet blir och hur det kommer att användas”.

Regeringen har alltså uppfattningen att fakta som talar emot den egna politiken aktivt ska mörkas och döljas i största möjliga utsträckning så att man inte blir störd av verkligheten i regeringsarbetet.

Tidigare generationer av ledare, inklusive de socialdemokratiska, skulle baxna om de fick höra hur dagens politiska ledarskikt förvandlats till en känslostyrd pöbel. Men de skulle samtidigt kunna bli positivt överraskade över att svenska folket hungrar efter kunskap och fakta.

*

Se något redigerade klipp: Twitter.