I en debattartikel i helgen avsåg Annie Lööf att klargöra Centerpartiets ståndpunkt om regeringsmakten, men hon väcker fler frågor än dem hon ger svar på. I radions lördagsintervju hotade Stefan Löfven samtidigt med nyval, men menar han det?

I Dagens Industri skrev Annie Lööf igår (länk): 1) ”Blir alliansen större än de rödgröna kommer C att vilja söka stöd för en alliansregering”, och 2) att det för C är ”uteslutet att ingå i en regering som är beroende av ett aktivt stöd från SD”.

Dessa två ståndpunkter är oförenliga. Även om alliansen blir något större än de rödgröna, enligt punkt 1, är man i varje omröstning ”aktivt” beroende av stöd från SD, det som i punkt 2 anses uteslutet. Enbart om allianspartierna får 50 procent blir dessa två ståndpunkter förenliga, och ingen tror på egen majoritet för alliansen.

En fråga som behöver ställa till Annie Lööf, är om inte hennes skrivning i praktiken betyder att en alliansregering är utesluten om inte alliansen får över 50 procent?

Återstår Annie Lööfs tredje budskap i artikeln: 3) Utgångspunkten ”i ett sådant läge är att alliansen gemensamt för blocköverskridande samtal med S och kanske MP” och att ”S knappast kan räkna med att statsministerposten naturligt tillfaller partiet”.

Frågan som då infinner sig är om Annie Lööf tror att S kommer att spela andrafiol i en blå-röd-grön regering? Kommer inte S att ta intryck av systerpartiet i Holland, som i valet nyligen gick från 24,8 till 5,7 procent sedan de suttit just i en sådan regering?

I lördagsintervjun i Sveriges Radio (länk) svarade statsminister Stefan Löfven på den högre svansföringen från borgerligt håll med att åter plocka fram hotet om nyval, om hans minoritetsregering inte får igenom sin budget.

Flera kommentatorer har gått i fällan att tolka detta utspel som allvarligt menat. Det är det inte. Lika lite som det var så hösten 2014. Direkt efter att Löfven förra gången uttryckte hotet, föll han genast till föga för allianspartiernas förslag till Decemberöverenskommelse.

Nu, 2017, är läget betydligt sämre för Socialdemokratin att utlysa extraval. De ligger lika mycket under förra valresultatet som Moderaterna, 4-5 procentenheter. Dessutom har M denna gång en partiledare, vilket är mer än man hade senhösten 2014. Att förlora ett extraval och tvingas att avgå på eget grepp vore en förödmjukelse som Löfven inte vill riskera.

Så som Samtiden tidigare påtalat (länk) är det troligaste handlingsvalet för statsministern att han drar tillbaka de skattehöjningar som oppositionen mest protesterar emot. Vänsterpartiet kommer att klaga, men vilket alternativ har de än att i alla lägen stödja en S-ledd regering?

Löfven kör en rövare med nyvalshot. Lööf kör en rövare om att hon inte måste välja mellan S och SD. Men vem tror de att de lurar?