Motsättningarna i Sverige ökar för varje dag. Det öppna samtalet, diskussionen för och emot olika sakpolitiska förslag, håller på att försvinna och ersättas av bojkotter, protester och försök att tysta debatt.
När jag läste PJ Anders Linders ledare i senaste Axess, under rubriken Förödande flathet (länk), blev jag först på bättre humör. Än går det finna analyser och kommentarer som är både vassa och tankeväckande.
Men sedan inser jag att det Linder skriver går att tolka på olika sätt, när han skriver:
Sverige lider av ett auktoritetsproblem. Ingen vettig människa önskar sig ett auktoritärt samhälle, men när de som ska upprätthålla ordning och integritet i vardagen sviker är det inte frihet och autonomi, utan laglöshet och otrygghet, som breder ut sig. Det kan verka snällt att tro alla om gott, backa, ducka och ge den som bryter mot reglerna inte bara en andra utan en tredje och fjärde chans, men resultatet blir inte milt och angenämt. Tvärtom får vi en tillvaro där de stökiga, aggressiva och direkt kriminella kan dominera, medan andra får ta sig i akt.
Jag läser det som att lärarna ska ta makten i klassrummen och eleverna lyda, polisen ska ta makten över gator och torg medan brottslingar fängslas, att demokratiska partier fritt får hålla offentliga möten och förmedla sina budskap medan våldsbejakande extremister stoppas och grips.
Men idag är Sverige så splittrat att vänstern och islamiska aktörer kan läsa det precis tvärtom. De ska upprätta sin ”ordning” genom att tysta motståndare. På det sättet uppnås frihet från ”oacceptabla åsikter”. De extrema kan läsa Linders text som att de inte behöver vara snälla, backa och ducka. De legitimerar sitt våld med att motståndarna, som man kallar rasister och fascister är de ”aggressiva” som ska stoppas från att dominera.
Fullständigt oförenliga verklighetsbilder håller på att etableras i landet. Två perspektiv etableras, som båda anser att de har rätt att upprätta sin ordning, medan man underkänner den andra sidans rätt att verka.
Vi ser hur Mellanösterns oförsonlighet börjar etableras i svensk och europeisk politik. Ska vi få samma situation i Sverige som Israel länge levt med? Politik uttryckt genom dödligt våld. Skillnaden blir allt mindre. Förr var det i Israel som civila attackerades med knivar och blev överkörda av bilar i terrorhandlingar. Nu börjar det bli vardag i Europa. Se Nice förra sommaren eller Berlin i julhandeln.
Är denna sorgliga utveckling ofrånkomlig? Nej. Ännu finns hopp. Men det kommer inte från etablissemangen i media, kultur och politik – de har redan kapitulerat. Hoppet står till svenska folket. Än finns tid att vända utvecklingen. Se till att det gamla, hederliga Sverige återupprättas. Det som krävs är att den tysta majoriteten tar ställning och ser till att riksdagen får en sammansättning som står för traditionella auktoriteter utan att vara auktoritära.
Det är inte försent att skapa gammal god ordning och reda. Men den kommer inte av sig själv.