Den socialdemokratiske justitieministern Morgan Johansson anklagar Sverigedemokraterna för att sprida en felaktig bild av Sverige. Med referenser till en artikel i Wall Street Journal, som Jimmy Åkesson och Mattias Karlsson skrivit, sägs de smutsa ner vårt lands rykte.
De som verkligen lagt grunden till den påstådda smutskastningen av Sverige är flera statministrar i långa rader: Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Mona Sahlin och numera Stefan Löfven. Socialdemokratin har dominerat i svensk politik. Den ena regeringen efter den andra har låtit Sverige omvandlas i grunden genom att se mellan fingrarna medan ett asylmissbruk fått pågå ohejdat i decennier.
Socialdemokrater är huvudansvariga för den propaganda som fört svenska folket bakom ljuset. Likt papegojor har de snattrat om hur lönsam invandringen är, hur berikad svensk kultur blir, hur svenska folket inte klarar sig utan ett fortsatt inflödda av invandrare från hela världen. Idag vet alla som är insatta i frågan att de senaste årtiondenas migration är i grunden olönsam. Kulturellt har Sverige aldrig blivit ett s.k. mångkulturellt samhälle där skilda kulturer lever sida vid sida i harmoni.
Invandrare utmålas dessutom som offer som behövde vår hjälp, en paradox som får passera i journalistkårens ”granskade” reportage. Varför undersöka fläckar på den fina yta som till varje pris ska upprätthållas? Inga kritiska frågor om hur en och samma grupp samtidigt kan vara en tillgång och i akut behov av vårt oreserverade stöd och vår hjälp. Sanningen är att vackra ord om solidaritet och medmänsklighet klingat falskt – utanförskapsområden har fått växa okontrollerat.
Ingen har före de alternativa mediernas etablering i det offentliga rummet ställt dessa propagandamakare mot väggen. Ingen ställde kritiska frågor. Socialdemokratin propaganda fick stå oemotsagd.
Socialdemokratins senaste utspel är ett fräckt försök att utmåla Sverigedemokraterna som en stor säkerhetsrisken. Det är uppenbart att de vill dölja de verkliga problemen som de inte tagit tag i och själva skapat, exempelvis genom att andelen människor som sympatiserar med radikal islam ökar enligt en rapport från Säpo som nyligen presenterades. Morgan Johansson skjuter budbäraren (Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson) och hoppas slippa ställas mot väggen för sin oförmåga att göra något åt verkliga problem.
Som ett brev på posten kom en motoffensiv inom mainstremedia som beskriver Sverige som tryggt. Genom att jämföra extrema år med varandra får de fram vad de vill, genom att jämföra Chicago med hela Sverige skapas illusionen av en svensk idyll i massinvandringens tidevarv. Varför jämförs inte kriminaliteten i Sverige under 1950-talet med 2010-talet? Kan svaret förskräcka när det relativt homogena Sverige ställs mot det svenska ”mångkulturella” experimentet?
När ska socialdemokratin ta på sig ansvaret för de problem de skapat?