Arbetsgivare har rätt att förbjuda anställda att bära slöjor på arbetsplatsen. Det beslutade EU-domstolen i veckan. Det är ett viktigt principiellt beslut som klargör vad som gäller och skapar därmed ökad tydlighet i samhället.
Äntligen har EU-domstolen (länk) satt ner foten och fattat det enda rimliga beslutet. På arbetet kan ingen kräva att få göra personliga religiösa demonstrationer.
Det är också självklart att principen gäller alla lika och att förbudet ska bygga på i förväg utfärdade riktlinjer. Det räcker inte, för att ta ett exempel, för arbetsgivaren att hänvisa till att någon kunds klagomål för att sparka en anställd, konstaterar domstolen.
Bakgrunden till rättsprocessen är två fall där kvinnor med slöja blivit uppsagda. En receptionist i Belgien och en ingenjör i Frankrike. Företaget i Belgien hade en oskriven regel om att de anställda inte fick bära synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler. EU-domstolens beslut innebär att en receptionist kan förväntas följa ett företags klädkoder och ett företag har rätt att formulera dem så neutralt som de vill. Och klädkoden är lagligt giltig även om det innebär att kvinnan måste ta av sig sin muslimska slöja på arbetstid.
Konsultföretaget i Frankrike avskedade en kvinna som vägrade ta av sig slöjan även om en kund begärt det. I det fallet konstaterar domstolen att det skulle kunna vara okej att avskeda kvinnan om det fanns befogade interna regler om neutral klädsel — något som man nu uppmanar det franska rättsväsendet att utreda i det berörda fallet.
Olika europeiska länders domstolar har hittills dömt olika i denna typ av fall. Tysklands högsta domstol har tidigare ogiltigförklarat slöjförbud för skolpersonal. Nu får EU en enhetlig lagtolkning eftersom EU-domstolen är överordnad alla andra.
Och flera europeiska länder förbereder dessutom lagförbud. Tyskland, Estland och Lettland utreder nationella förbud mot klädsel som döljer identiteten, skriver Aftenposten (länk). Frankrike var först ute med att 2011 förbjuda heltäckande burka och niqab på offentliga platser. Andra länder har följt efter.
– Frankrike har visat vägen, och förbud mot heltäckande ansiktsslöja är relativt lätt att argumentera för som princip: Man måste kunna kräva att människor ska identifiera sig på offentliga platser, och man måste kunna se ansiktet och ansiktsuttryck. Det är domstolen för mänskliga rättigheter enig om, säger Njål Høstmælingen vid Centret för mänskliga rättigheter på Oslo universitet till Aftenposten.
I de nordiska länderna finns ännu inget generellt förbud mot heltäckande slöjor på offentliga platser, men svenska polisen skrev, som Samtiden rapporterat (länk), i sitt remissvar på regeringens förslag om generellt maskeringsförbud vid sportevenemang att de motsätter sig undantag av religiös klädsel, som burka eller niqab.
Här borde Sverige följa Frankrike. Att dölja ansiktet i offentligheten är inte svenskt och västerländskt. Det hör inte hemma i Europa. Ansiktet är viktigt för att människor ska kunna kommunicera med varandra.
Och arbetsgivare, som skolor, sjukhus, butiker och kollektivtrafiken, borde följa EU-domstolens beslut och utarbeta klädkoder som innebär att elever, patienter och passagerare slipper möta religiösa och politiska manifestationer av personalen. Religion och politik har ingen plats i mötet mellan lärare och elever, mellan läkare och patienter eller i annan yrkesutövning.
EU-domstolens beslut om klädkoder på arbetsplatser borde kombineras med ett förbud om heltäckande slöja på allmän plats. Att Sverige inte har detta är ett exempel på den politiska klassens förakt för det svenska. Regeringen bär gärna slöja i Iran, ”för att ta seden dit man kommer”, men man kräver inte att muslimer och andra som lever och verkar i Sverige ska följa samma gamla maxim här. Det är inte bara hyckleri, det är självförakt av högsta graden.
EU-domstolens beslut borde resultera i att Sverige kunde räta på ryggen och stå upp för det svenska. I Sverige.