Aldrig har bilden av ett regeringsalternativ blivit så misskött som Alliansen sedan förra valet. I morgon ska de fyra borgerliga träffas för att reda ut vad det senaste C-utspelet betyder. Det har ett drag av panik över sig.

Det har varit turbulens i vissa medier om när mötet skulle ske, men det handlar om det vanliga veckomötet mellan partiernas ekonomisk-politiska talespersoner. Vilket sker imorgon, onsdag.

Då kommer man dryfta Centerpartiets nya idé om att att bryta ut skattehöjningar från regeringens budget. Samtiden har tidigare (länk) kommenterat utspelet som sådant.

Men utspelet bör ju också ses ur ett vidare perspektiv. Vad betyder det för Alliansen som regeringsalternativ? Skälet till utspelet är att C ansåg sig tvingat att komma med någon form av oppositionspolitisk utmaning riktat mot regeringen, eftersom C och L alltmer börjar likna de rödgrönas stödpartier.

Svenska Dagbladet (länk) har talat med företrädare för Allianspartierna och även inom Alliansen överraskades man över Centerpartiets utspel. Dels därför att partiet förut varit mycket kritisk mot att bryta ut delar av statsbudgeten, dels därför att partiets förslag kräver stöd av Sverigedemokraterna något som man sagt sig aldrig gå med på. ”Konstigt”, var en allianskollegas omdöme om Centerpartiets agerande.

Den bedömningen skulle man kunna ge om hur hela Alliansprojektet framstår idag: ”konstigt”. Man tar inte makten över landet, även om man skulle kunna göra det när som helst. Skälet? Man vill inte prata med ett av riksdagens folkvalda partier. En prestigefråga om relationerna mellan riksdagsledamöterna görs till en viktigare fråga än landets ekonomiska och sociala utveckling.

Knappast ett seriöst regeringsalternativ, med andra ord.

Varje kritisk ståndpunkt som Alliansen riktar mot de rödgröna faller platt, eftersom man varje gång kan ställa motfrågan: men varför tar ni då inte makten, om de rödgröna är så dåliga?

Alliansen har blivit ett spektakel för intriger, maktspel och meningslösa utspel. Allt som ett seriöst regeringsalternativ inte ska vara.

Till journalister som ringer mig säger jag att det är märkligt att så många partier är helt uppslukade av spelet, och så få är upptagna med politik som fokuserar på vardagsproblemen för vanligt folk. Det är därför Sverigedemokraterna vinner ökat stöd, partiet bedömer framgångar utifrån vilken politisk kursändring man kan få till stånd, inte i vilka konstellationer detta sker. Sådant brukar kallas statsmannaskap.