Warning: Undefined array key 0 in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Undefined array key 0 in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Terrorforskaren Magnus Norell har lett arbetet men en studie om Muslimska brödraskapet på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Nu riktar religionsforskare kritik mot att man sätter islamistiska säkerhetsrisker i centrum, och inte ser religionens andra sidor.

Kartläggningen blottlägger ambitioner att skapa parallellsamhällen i Sverige, något Samtiden tidigare skrivit om: Muslimska brödraskapets dolda agenda (länk).

Föga förvånande har rapporten (länk, pdf) mötts av kritik. Man hävdar bland annat att rapporten saknar källor. Men rapporten är full med nothänvisningar och tre sidor med litteratur. Och redan i inledningen hänvisar rapporten till omfattande forskning i Europa om Muslimska brödraskapets aktiviteter i västländer. Författarna skriver:

”I den här forskningen har vi valt ut de aspekter som är speciellt relevanta för svenskt vidkommande när det gäller organisatoriska och strategiska aspekter av rörelsens verksamhet. Rapporten bygger också på en analys av den traditionella islamiska policy som styrt MB; en policy som kopplats till de policydokument europeiska Muslimska brödraskapet har formulerat för sitt arbete i den nya politiska kontext rörelsens aktivister befinner sig i samband med etableringen i Europa.”

Man har också intervjuat islamister i Malmö som omfattats av Muslimska brödraskapets ideologiska tendens. Man har också erfarenhet inifrån Muslimska brödraskapet genom att en av rapportförfattarna tidigare varit medlem i organisationen.

Eftersom det inte är en doktorsavhandling, utan just en kortare studie, konstaterar författarna att innehållet i rapporten bör ”betraktas som ett första försök att formulera en sammanhållen kunskapsöversikt av rörelsens europeiska och svenska aktiviteter”.

Men som vanligt, när ett känsligt ämne studeras närmare och går bortom klyschor, möts granskningen av hård kritik. Rapporten närmar sig islam utifrån extremistiska utövare som utgör säkerhetsrisker och terrorhot mot Sverige, inte utifrån den vardaglige muslimens sida. Det är i sig provocerande för många. Men ett land som Sverige måste kunna granska alla säkerhetsrisker och samhällshot, även de som kommer från islamistiskt håll. Rapporten konstaterar:

Islamism är inte någon egen typ av muslimsk tro. Det är en politisk ideologi baserad på och sprungen ur islam varifrån den hämtar sin legitimitet. De många islamistiska partier och rörelser som finns har många olikheter och bör studeras i den kontext de befinner sig i. Det gemensamma finns i den betoning på en ideologisk-religiös bas som ledande för hur samhället och dess medborgare ska styras och där individen underordnas staten. Detta till skillnad mot en demokratisk stat där individens integritet, skydd och fria val (både de personliga ”livsvalen” och de allmänna) är vägledande och där statens demokratiska uppbyggnad står till individens förfogande.

Vad dessa många olika former av islamism har gemensamt är också en förmåga att kombinera fientlighet gentemot Väst och ett motstånd – för att inte säga hat – mot det moderna projektets avigsidor, som man ser det från Muslimska brödraskapets horisont.

Rapporten konstaterar alltså att det finns antidemokratiska ambitioner i islamistiska kretsar. Det är inte detsamma som att anklaga alla muslimer, så som kritikerna påstår. Kritikerna slår in öppna dörrar när de menar att religionsforskningen ”snarare pekar mot inommuslimsk mångfald och mellanmuslimsk konkurrens”.

Det är ju exakt denna muslimska mångfald som bekräftar rapportens utgångspunkt, att det finns islamister med avsikt att skapa parallellsamhällen och samtidigt muslimer som inte står bakom en sådan utveckling.

Man kan undra varför det alltid gapas och skriks om islamofobi och fördomar så fort islam avhandlas kritiskt. Det är lätt att dra slutsatsen att det hysteriska motståndet mot analys beror på att det faktiskt är något som döljs och hemlighålls. Varför blir man annars så himla upprörd? Det är som att Magnus Norell kommit på islamisterna med fingrarna i syltburken, samtidigt som de med emfas hävdar att de inte öppnat syltburken.

Det är som att så fort något som har med islam att göra, förenas sig muslimska företrädare paradoxalt nog med islamofober i att dra alla över en kam. Men lika säkert som flertalet muslimer är laglydiga, finns de islamister som vill förgöra den västerländska livsstilen och därmed Sverige.

Man kan inte alltid och i alla sammanhang lyfta fram islams alla olika aspekter, det kravet är ju faktiskt att trivialisera religionen. Istället för att klaga på svenska myndighetsrapporter borde muslimska företrädare och religionsforskare hjälpa till att lyfta fram och bekämpa de hotfulla elementen inom islam.

Tänk om muslimska företrädare kunde sluta tramsa, och istället medge att det finns allvarliga problem med islamister som, för att använda rapportens formulering, ”hämtar sin legitimitet” ur islam för att genomföra en våldsförhärligande islamistisk ideologi.

Men istället för att bidra till att göra Sverige tryggare, bekämpar muslimska företrädare dem som vill göra Sverige säkrare.

När det kommer till landets säkerhet måste islamister kunna granskas som säkerhetsrisker, utan att det framställs som fördomsfullt. Fakta talar sitt tydliga språk: islamister utgör ett hot mot det svenska samhället och därför måste myndigheterna skaffa sig kunskap om detta hot.

Rapporten om Muslimska brödraskapet bidrar med kunskap, och västvärlden har nått sina historiska framgångar inom vetenskap och välstånd genom att bejaka kunskap, medan mindre framgångsrika civilisationer föraktar kunskap. Vi bör således inte ta efter andra civilisationer, utan slå vakt om vår egen.

*

Se mer: Aftonbladet (länk), öppet brev (länk)