Den rödgröna regeringen hotar med att skrota det statliga pensionssparandet i PPM. Det vore till stor skada för blivande pensionärer, större skada än de bluffmakare som naturligtvis måste bort från premiepensionssystemet.
Många länder ser med avund på Sverige eftersom vi under 90-talskrisen fick en blocköverskridande uppgörelse om hur de statliga pensionerna skulle räddas. Det tidigare systemet, ATP, var konstruerat som ett kedjebrev där pensionsskulder flyttades in i framtiden och lastades på kommande generationer. Det var moraliskt förkastligt. Varje generation måste stå för sina egna pensioner.
I många länder, inklusive USA, har man inte lyckats bryta upp kedjebreven. Sverige gjorde det, och en del av statliga pensionspremien (som vi betalar via arbetsgivaravgiften) blev individuell andel – PPM.
Skälet var att vi som blivande pensionärer själva skulle kunna avgöra hur vi vill pensionsspara. Genom avkastningen kan kommande pension bli betydligt större än om man bara får tillbaka det man betalat in.
Men PPM har brister. Skojare och bluffmakare har kunnat nå framgångar eftersom pensionsförsäkringar är ett krångligt system där det är svårt att förstå hur sparandet fungerar och hur stora avgifterna är.
Därför måste de som är ansvariga för regelverken, politikerna, se till att pensionsspararna inte utsätts för bedrägerier. Idag finns 800 olika fonder att välja mellan i PPM. Det är för många. Det har givit skojare utrymme att lura pensionssparare.
Pensionsmyndigheten ska till sommaren föreslå regeländringar för att öka skyddet för spararna. Det är obegripligt varför det dröjt så länge. PPM infördes för 17 år sedan. Först nu agerar politikerna.
Det är dock viktigt att inte låta pendeln slå hårt åt andra hållet, det vill säga avskaffa sparandet eller bara låta storbankerna som redan dominerar finansmarknaden bli än starkare. Det vore inte att värna spararna.
Istället kan Finansinspektionen få samma uppdrag som man har när det gäller kollektivavtalens upphandling av tjänstepensionssystemet: att kvalitetsgranska fonderna och kasta ut dem som inte sköter sig på ett seriöst sätt mot spararna.
Det är statens roll att se till att regler och lagar följs, inte att skapa statliga monopol eller gynna de största aktörerna. Den uppgiften gäller också pensionssparandet.