Brexitförhandlingarna borde fungera som översyn av hela Europaprojektet. Det var aldrig meningen att så mycket makt skulle hamna i Bryssel. Nu borde det rättas till.
Storbritannien lämnade igår in sin utträdesansökan till EU. Byråkraterna i Bryssel kommer naturligtvis att göra allt för att inte förlora den makt EU-projektet givit dem, en makt som aldrig var avsedd att hamna i deras knä. Brexit, den näst största ekonomins utträde ur unionen, är omskakande och en kris som borde leda till ett uppvaknande.
Nu talas det om att straffa Storbritannien, eller hämndlystet förhindra att landet som lämnar unionen ska få ”plocka russinen ur kakan”. Med russin menar man principerna för frihandel – att kunna exportera och importera över gränserna utan tullar och handelshinder.
Denna attityd är exakt motsatsen till hela Europasamarbetets syfte – ökad handel mellan länderna. Kan vi medborgare i europeiska länder acceptera att byråkratin nu vill förvanska frihandelsprojektet och gör det till en tullunion som reser hinder för handel?
Nej, självfallet inte. Europaprojektet måste återgå till dess kärna. ”Det var aldrig menat att Bryssel skulle få så mycket makt”, skriver Italiens förre finansminister Giulio Tremonti och amerikanske ekonomiprofessorn Ted Malloch i Politico (länk). Den pågående centraliseringen av politisk makt till Bryssel står i strid med själva ändamålet med Romfördraget och Europasamarbetet. De skriver:
”Den inre marknaden var inte avsett att inskränka på nationernas suveränitet. Bryssel, som ursprungligen var en tillfällig placering av samarbetets institutioner som sedan skulle rotera, skulle ha en minimal roll för koordination och var aldrig menad att bli en permanent huvudstad för en politisk union.”
När nu Storbritannien fått nog av suveränitetskränkande byråkrati, hamnar Europasamarbetets grundläggande syfte och ändamål i fokus igen. Med all rätt. Samarbetet ska handla om handel, inte om politik på en överstatlig nivå, som dränerar nationerna på deras självständighet.
Därför borde alla 28 länder återgå till de ursprungliga ambitionerna om frihandel. Storbritannien tillsammans med alla de andra borde avveckla den politiska överbyggnaden som smugit sig på oss européer utan att vi bett om det.
Brexitförhandlingarna kan bli en reformation som bevarar frihandelszonen för de 28 länderna samtidigt som inte bara Storbritannien utan alla medlemsländer får tillbaka sin politiska suveränitet.