2   +   1   =  

DEBATT. Det har idag gått 60 år sedan Romfördraget undertecknades, men anledningarna att fira är få. Det som en gång gick under namnet Europeiska ekonomiska gemenskapen har nu blivit en ständigt växande, byråkratisk överstatlighet som hellre förtrycker än förhöjer medlemsländerna. Det skriver Felix Byström och Gabriel Kroon från Ungsvenskarna.

Fördelarna med EU beskrivs ofta utifrån de mål som låg till grund för bildandet – upprättandet av en fri marknad med fri rörlighet för varor, tjänster och personer – mål som unionen uppnått sedan en lång tid tillbaka.

Den inskränkning av medlemsländernas rättigheter, som på senare tid utgör en allt större del av EU:s verksamhet, framställs som oskiljbar från de positiva delarna. Som att det skulle vara omöjligt att åtnjuta goda handelsvillkor utan att samtidigt bli tvingad att betala för andra länders lantbruk.

En av många saker som gör EU unikt är att det saknas ett samband mellan hur mycket pengar ett land betalar in, eller får tillbaka, och det motstånd som finns mot unionen. Polen får exempelvis tillbaka tre gånger så mycket de betalar in, men är ändå ett av de länder som är mest kritiska mot EU. Detta är, om något, ett hälsotecken då det visar att det inte går att köpa bort den folkvilja till ett transparent system och en demokrati som står nära folket.

Unionen är nämligen inte bara ett ekonomiskt svart hål, där medlemsavgifterna bland annat går till att avlöna 50 000 tjänstemän, det är även ett politiskt svart hål där beslut fattas långt från de som påverkas av dem och därmed urholkar demokratin. Detta är den stora anledningen till att motståndet växer, även om det ekonomiska slöseriet är nästintill lika beklagligt.

Allt för ofta pratar vi dock om de negativa bitarna med EU, och allt för sällan om de positiva delarna – alternativet till dagens union. Motståndet mot överstatlighet är inte detsamma som ett välkomnande av absolut protektionism och isolering från våra europeiska bröder och systrar.

Tvärtom så är gemenskapen och vänskapen mellan de EU-kritiska partierna större än hos de som förespråkar ett starkare EU. Det kan anses vara märkligt, men är egentligt naturligt då vi kämpar för frihet – vi är alla del av samma rörelse.

Vi vill se mellanstatliga samarbeten som inleds och upprätthålls för att båda sidor gynnas av det, till skillnad från dagens överstatliga system där förslag genomförs i det tysta och upprätthålls med hot om straff för de som inte vill delta.

Endast när makten utgår från folket kan vi kalla oss för en demokrati. För oss är det en självklarhet att det är det svenska folket som ska bestämma om gränsen ska vara öppen eller stängd, om sportskytte ska vara tillåtet, eller om snus ska få säljas i Sverige. Med samma resonemang vill vi inte bestämma vilken invandringspolitik Polen ska föra eller vilka bakverk som ska få säljas i Danmark, det avgör de bäst själva.

Felix Byström, vice talesperson, Ungsvenskarna
Gabriel Kroon, EU-politisk talesperson, Ungsvenskarna