DEBATT. Ingen kan längre förneka att unga killar med rötter i Mellanöstern och Afghanistan är överrepresenterade i statistiken för grova brott, skriver riksdagsman Stefan Jakobsson (SD). Den oansvariga migrationspolitiken vältrar över enorma problem på ett antal institutioner i samhället, inte minst skolan.
Enligt skollagen har alla elever rätt till en trygg skolmiljö, ett krav som många rektorer och kommuner idag har svårt att leva upp till. Vi vet att unga skolflickor blivit våldtagna på lektionstid och att ett mer resolut agerande från myndigheternas sida hade kunnat förhindra åtminstone vissa av dessa extrema händelser. Detta är isbergets topp, under ytan har vi en oerhört mängd kränkningar elever emellan som i sin tur leder till utbredd oro bland stora grupper elever.
Det går att identifiera problemgrupper och ingen förnekar längre att unga killar med rötter i Mellanöstern och Afghanistan är överrepresenterade i statistiken för grova brott. Det understryker det som vi i Sverigedemokraterna länge har framfört, att en oansvarig migrationspolitik vältrar över enorma problem på ett antal institutioner i samhället, inte minst skolan.
Ett särskilt orosmoment utgörs av så kallade ensamkommande som i många fall av allt att döma uppger en för låg ålder och därmed överlåts åt grundskolans försorg. På så vis hamnar unga, rotlösa män med söndertrasad social situation precis där de inte ska vara, bland högstadietjejer. En rimlig åtgärd är alltså att konsekvent och utan dröjsmål tillämpa ålderstester om minsta oklarhet föreligger beträffande ensamkommandes ålder. Vuxna ska inte placeras bland barn.
Nu gäller kravet på trygghet alla elever på alla skolor och vi måste utveckla en praxis som på ett effektivt sätt avskiljer samtliga elever, oavsett etnicitet givetvis, som ger upphov till rent fysisk otrygghet för andra barn. Förövare ska flyttas, offer ska skyddas.
Om enskilda elever beter sig på ett sådant sätt att övriga barn inte kan tillförsäkras en trygg skolmiljö (ej att förväxla med elever som ”bara” har svårt med sin egen skolgång) så bör de placeras i specialenheter. Förflyttning av elever till andra skolenheter kan ske redan idag, men bara för fyra veckor. Vi anser att offer och förövare ska vara åtskilda så länge det behövs.
På så vis står vi upp för den enskilde elevens rätt att gå i skolan och alla elevers rätt till trygghet. Det är viktigt att poängtera att det yttersta ansvaret, även i ekonomiskt hänseende, ligger på respektive kommun, inte på enskilda skolor.
I samband med kommunaliseringen 1991 fick kommuner och enskilda rektorer större ansvar för skolans kringverksamheter, exempelvis skolhälsovården. Idag, när behoven av fungerande skolsjukvård, kuratorer och annan stödpersonal kanske är större än någonsin, ser vi att kommunerna har skurit bort det mesta av ekonomiska skäl. Tyvärr fortgår denna trend, regeringen lägger permanent över mer ansvar på de redan pressade kommunerna för att få ordning på statens ekonomi.
Vi i Sverigedemokraterna vill att staten tar ett större ansvar för skolans faciliteter och för samhällets nyckelfunktioner generellt. Samtidigt måste kommunerna ges rimliga förutsättningar att utföra sina uppdrag på ett bra sätt.
I bakgrunden spökar en omfattande social problematik som nuvarande makthavare, även Alliansen, för det första har gett upphov till och för det andra nu står handfallna inför. Att lappa ihop ett söndertrasat samhälle må vara ett långsiktigt projekt, men otrygghet i skolan är en akut problematik som måste prioriteras här och nu. Barns uppväxt går inte i repris.
Stefan Jakobsson, riksdagsman och skolpolitisk talesperson (SD)