Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

MODERATERNA. På ett område märktes signaler om en kursändring i Anna Kinberg Batras tal idag: hårdare tag mot bidragsberoende. ”I Sverige måste man både ge och få. Här måste man ge för att kunna få”.

Men huvudtema för den hårt trängda moderatledaren i mötet med partivännerna på konferens i Karlstad, var ”Hela Sverige ska jobba.”

Det är inte förvånande att Anna Kinberg Batra försöker knyta an till det som var Alliansregeringens framgång jämfört med övriga Europa efter finanskrisen 2008, arbetslinjen. Hon byter dock slogan, från ”Nya arbetarpartiet” till ”Sveriges arbetarparti”.

Hon talade om att klyftan i sysselsättningsgrad mellan inrikes- och utrikes födda är extra stor i Sverige. ”Jobbklyftan ska halveras” till 2025, sa hon. Målet är att Sverige ska kunna skapa 500.000 nya jobb.

Det får mig att minnas att Thorbjörn Fälldin talade om behovet av 400.000 nya jobb – 1976. På de 40 år som gått har alla regeringar misslyckats gruvligt med att skapa tillräckligt med jobb till de allt större migrationsströmmarna. Invandring har därför varit den stora motorn bakom ökande klyftor, växande motsättningar och sämre trygghet i välfärden.

Anna Kinberg Batra hade inga svar på varför hon skulle kunna lyckas, där alla andra – statsministrarna Fälldin, Palme, Carlsson, Persson, Reinfeldt och Löfven – misslyckats.

Hon talade som om Moderaterna hade förtroende i dessa frågor. Hon sa att Moderaterna ”har vad som krävs”. Men eftersom folkligt förtroende saknas, är det bara tomma ord. Vem tror hon övertygas av ett sådant påståendet? Inte en enda, skulle jag säga.

Hon hade snarare behövt ha ambitionen att bygga upp förtroende genom att vara konkret och tala om vilken inriktning Moderaterna kommer att genomföra i handfasta åtgärder. Hon borde talat om hur Moderaterna prioriterar när de goda målen står emot varandra och är oförenliga.

När det gäller nyanländas extremt stora bidragsberoende, som hela världen skrattar åt och förundras över, riktade moderatledaren kritik mot Socialdemokratin: ”I Malmö lägger kommunen tre gånger så mycket pengar på bidrag till dem som inte jobbar än på lärare i gymnasiet. Så ser det ut när det Socialdemokratiska bidragspartiet prioriterar.”

Viktigare var att hon här också antydde att nyanlända kanske inte ska ha tillgång till alla bidragssystem från det att man sätter sin fot i Sverige. Det är en viktig principiell fråga.

Men mer än en antydan blev det inte i talet. Hon sa att, ”med frihet följer alltid ansvar, plikt och hänsyn. Sverige är ingen kravlös gemenskap.” Men vad betyder det pratet för dem som inte erkänner svenska lagar utan hatar landet och mjölkar alla bidrag man kan komma åt?

Till dem säger Kinberg Batra:

– Det är inte rimligt att den som kommer hit kan försörjas av alla bidrag och ha full tillgång till hela svenska välfärden direkt. Det är mycket viktigare både för den enskilda och för samhället att man kommer i arbete.

– I Sverige måste man både ge och få. Här måste man ge för att kunna få.

Till skillnad från pratet om jobb, är detta en tydlig moralisk kursändring mot hur hela det politiska etablissemanget och alla myndigheter tänker och agerar idag. De nyanlända ses som offer för påhittad svensk rasism och ska därför överösas med skattemedel som tröst och för att slippa jobba.

Med ett enkelt beslut kan riksdagen klargöra att alla välfärdssystem endast gäller svenska medborgare. För nyanlända måste bidragsrullningen begränsas kraftigt genom separata lösningar.

Hur Kinberg Batra tänkt sig få med övriga Allianspartier på denna principiella förändring blir intressant att se. Men här handlar det om en sakpolitik där Moderaterna kan räkna med stöd från Sverigedemokraterna.

Den stora frågan nu är om M väljer taktiken, fortsatt alliansprat, eller sakpolitiken, en stramare migrations- och integrationspolitik för att rädda svenska värderingar och svensk gemenskap.