I Göteborg har tre män häktats misstänkta för ”allmänfarlig ödeläggelse” sedan flera bomber har placerats ut i staden de senaste månaderna. De är aktiva i Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som bildades för 20 år sedan och anses vara landets ledande nazistgrupp. Frågan som nu ställs är om deras politiska våld är att betrakta som terrorism.

De tre är misstänkta för att ha placerat ut bomb som exploderade på ett syndikalistiskt bokcafé i city och den bomb som briserade utanför ett flyktingboende i Västra Frölunda innebar att en man fick båda benen avsprängda.

– Vår uppfattning är att samtliga tre är eller tidigare har varit medlemmar av Nordiska motståndsrörelsen, säger Mats Ljungqvist, åklagare vid riksenheten för säkerhetsmål till Göteborgs-Posten (länk).

Rubriceringen är ”allmänfarlig ödeläggelse” och åklagaren har fått frågor om det inte också är terrorbrott.

– Det man kan funderar på är om de här händelserna möjligen uppfyller kraven för ett terrorbrott. Men vi är i ett tidigt stadium på förundersökningen. Bara för att vi inte har rubricerat det så hittills så utesluter inte det att vi kommer att kunna rubricera det så om sådan omständigheter framkommer, säger åklagaren.

Dessa politiska våldshandlingar är inte isolerade händelser. Christer Mattsson, forskare vid Segerstedtinstitutet på Göteborgs Universitet, har följt NMR och ser hur antalet medlemmar vuxit och aktiviteterna ökat.

– Utan tvekan så har dom vuxit väldigt kraftigt under tio år. Och den största tillväxten är de senaste fem åren. Det beror dels på att andra nazistiska rörelser har minskat i omfattning, men också på att man lyckats dra till sig personer som aldrig tidigare, mig veterligen, varit aktiva i den här typen av rörelser, säger han och konstaterar att det vi ser hända just nu troligtvis bara är början på en ny våldsvåg i Sverige, säger Mattsson till SVT (länk).

I Svenska Dagbladet påpekar Per Gudmundson (länk) att Nationella motståndsrörelsens program hävdar att demokrati är en ”symbolen för allt det vi vill bekämpa”. ”Med alla tillgängliga medel” vill man ”återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld” och inrätta ”nationalsocialistiskt styre”.

Därmed är rekvisiten för att vara terrorhandlingar enligt svensk lag uppfyllda, dvs våld som syftar till att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning” eller destabilisera ”politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer”.

Det är lätt att instämma i Gudmundsons kritik mot att det tycks råda tvivel om Göteborgsdådens natur som terrorhandlingar. Allt våld som är politiskt motiverat är lika avskyvärt, oavsett om det utövas av islamister, nazister eller vänsterextrema.

Problemet är att det finns en moralisk relativism inom etablissemangen där man gärna bagatelliserar vänsterextrema (”det är ju våra aktivister”, som man sa på någon redaktion) och bortförklarar islamistiskt våld (det är som trafikolyckor, som någon journalist skrev). Men våld utfört i vänsterns eller islams namn är lika hotfullt mot vårt styrelseskick som nazistiskt våld. Denna relativism skapar osäkerhet. Det är tid att lägga av med bortförklaringar.

De som inte respekterar fri debatt och allmänna val är totalitära antidemokrater och de som tar till våld i politiskt syfte är terrorister. Här får ingen relativism råda.