Årets Lutherjubileum gör att den store reformatorn uppmärksammas på olika sätt. En ny antologi med Luthertexter är ett tecken på detta. Trots att man kan ha en och annan invändning, utgör boken en god introduktion till några av hans mest centrala texter.
Martin Luther (1483-1546) tillhör den lilla skara av personer som har satt ett sådant avtryck i historien, att de knappast kan glömmas bort. En annan sak är förstås i vad mån människor har någon fördjupad kunskap om Luthers liv och verk, om de förstår vem han var och vad han ville, och inte bara känner till hans namn och några schabloner.
I år är det dock reformationsjubileum, vilket kan öka intresset litet. Vi firar femhundra år sedan Luther skall ha uppspikat sina teser på kyrkdörren i Wittenberg. Oaktat historiciteten i själva spikandet (vissa historiker tror att han bara spred teserna skriftligen), markerar konflikten som skulle uppstå kring teserna startskottet för reformationen, som skulle klyva den västeuropeiska kristenheten i två delar. Det finns all anledning att uppmärksamma detta minne.
Det kan också vara ett tillfälle att närma sig reformatorn och hans väldiga verksamhet. Hans vittomfattande verk förblir århundrade efter århundrade en ständig inspiration. Det omfattar allt emellan teologiska skrifter, översättningar, sånger, brev och bordssamtal. Det är inte så lätt att få en överblick, särskilt som mycket är präglat av sin polemiska situation, och inte omedelbart kan ryckas ur sitt sammanhang.
En insats har gjorts av Mimer förlag, som i år givit ut ett mindre Lutherurval med titeln Vildsvinet i Vingården: skrifter i urval (red. Mikael Mosesson). Här får läsaren ett antal Luthertexter på svenska, beledsagade med mycket korta inledningar, men i övrigt okommenterade. Titeln syftar på påvens polemiska epitet på Luther, men får väl här uppfattas som en hedersbenämning.
Den första texten är just De 95 teserna. Texter är viktig för att förstå var striden stod, hur konflikten över huvud taget uppkom. Framförallt kan man notera, att konflikten inte uppstod kring Disputatio contra scholasticam theologiam (”disputation mot den skolastiska teologin”), som egentligen var teologiskt långt radikalare. Som jag ser det kan man inte se konflikten som primärt teologisk. Vidden av den dåtida kyrkans problem kan bara förstås, om man inser att påvedömets makt då var viktigare än teologin.
De 95 teserna var så provocerande för att de ifrågasatte grunden för kyrkans makt – den ekonomiska basen. De ifrågasatte upptagandet av avlat, som var grunden för kyrkans finansiering. Avlaten hänger samman med boten. Den som syndat måste ångra sina synder, för att bli förlåten. Att köpa avlatsbrev gjorde inte att man inte behövde ångra sin synder, men det gjorde att man kunde befrias från sina synders straff, inte bara de på jorden, utan också de i skärselden.
Luther fann det orimligt och utan grund att kyrkan skulle kunna reducera straff efter döden, och avlaten blev i praktiken bara ett sätt att tjäna pengar. Det är mycket värdefullt, att läsa denna källtext, för att förstå vad den ursprungliga konflikten handlade om. Denna text är heller inte på något sätt polemisk eller vanvördig, utan det var själva sakfrågan, att ifrågasätta avlaten, som upprörde kyrkans påven och kyrkans andra potentater.
När nästa text i urvalet skrivs har vi kommit något längre i kronologin. Året är 1520, och konflikten har bara eskalerat, och Luther skulle snart fördömas av riksdagen i Worms. Han skriver då Till den kristliga adeln av tysk nation (originaltitel ”An den christlichen Adel deutscher Nation”).
Den är adresserad till kejsaren, inför vilken han snart skulle ställas till rätta. Han uppmanar honom, där att inskrida mot påvens maktmissbruk, och föreslår en lång rad åtgärder, för att stävja det. Även om mycket bär klar tidsprägel är det en nyttig text för att förstå reformationens stridsfrågor, och i sin kritik av påvedömets anspråk, att godtyckligt bestämma som det vill, också i strid med skriften, förblir den aktuell.
Till den kristliga adeln av tysk nation brukar traditionellt räknas till de tre reformatoriska huvudskrifterna, tre tidiga skrifter som anses särskilt viktiga i Luthers utformande av sin lära. Dit hör också En kristen människas frihet (1520), som också finns med i samlingen. Den utvecklar reformationens andra halva, dess rent teologiska sida, frågan om trons förlösande kraft. Här framställs människans dubbelhet, som fullständig slav under synden, men samtidigt fullständigt fri i tron. Här uppställs också tydligt protestantismens front mot den katolska gärningslärans skrymteri, som man uppfattar som en tom form, som bara kan bli levande i tron.
Försvarstal vid riksdagen i Worms (1521) är mer en retorisk prestation, ett eldfängt försvarstal för den egna saken. Företalet till Romarbrevet (1522) tar upp liknande ämnen som om En kristen människas frihet, men särskilt i anslutning till Romarbrevet. Det är ingen slump att just detta förord lyfts fram; Romarbrevet hade en särskild betydelse både för reformationen och för Luther själv.
Märkligare är att, den förvisso av mig mycket älskade psalmen, Vår Gud är oss en väldig borg (1529) finns med i urvalet. Jag finner det svårt att motivera utgivandet av en psalm som finns i varje psalmbok. Ett enkelt sätt att be (1535) är en introduktion till bönens konst, som på ett typiskt lutherskt sätt fokuserar på det viktigaste, och avråder från alltför mycket utanpåverk.
Redaktören Mikael Mosesson presenterar sig som ”redaktör, skribent och översättare” på förlagshemsidan. Han har också mycket riktigt översatt, klart och redigt enligt de textprov jag gjort, två av texterna. I övriga fall har man återpublicerat äldre översättningar. Som akademiskt intresserad läsare hade jag gärna haft bättre upplysningar om dessa översättningar, och också vilken utgåvor Mosesson använt under översättandet. Men det är nog snarare tänkt, som en utgåva för folket än för de specialintresserade. Inledningarna som baseras på Roland H. Baintons klassiska biografi från början av 50-talet ger också nödvändig kontext.
Vad man mer kan diskutera är urvalet av texter. Principen, som för övrigt aldrig klargörs, tycks vara att man valt Luthers mest kända texter, med undantag möjligen av katekesen och bibelöversättningen. Vid sidan av att man klarare borde ha uttryckt vad urvalet baseras på, tycker jag det känns litet fantasilöst. Man kunde också ha försökt att introducera någon mera ovanlig text, som inte tillhör den trängre Luther-kanonen.
Men små invändningar åsido, antologin är ett utmärkt sätt att introducera Luther för svenska folket. Den ger en god bild av reformationens huvudfrågor. De är aktuella frågor, inte bara på grund av Lutherjubileet i år, utan egentligen alla år.
*