Rykten från Malmö säger att en del av morden handlar om hämnd för brott som de avrättade begått. I så fall ser vi början på slutet för Sverige som rättsstat. När polisen inte fungerar och domstolarna dömer ut för låga straff söker människor nya vägar att uppnå rättvisa.
Att rättsstaten tillåtits förfalla har egentligen inte med invandringen att göra. Däremot har skapandet av parallella rättsordningar påskyndats av invandrare som aldrig haft några band med svensk eller västerländsk rättsordning.
Alltså: de som ville ha stor invandring borde från början sett till att rättsstaten stod stark när man kraftigt ökade invandringen till Sverige. Men det gjorde man inte.
Redan på 1980-talet fanns en folklig opinion för hårdare straff för våldsbrott. Men det viftades bort som populism. Polisen utsattes för ständiga angrepp av kulturvänstern och rättsstaten undergrävdes av kriminologer som ansåg att straff vara otidsenliga.
Inkompetensen har varit monumental. Och nu ser vi resultatet.
Chefsåklagaren i Malmö Pär Andersson berättar om hur parallella rättsordningar har vuxit fram i Sverige. ”Man betalar pengar till offrets familj för att man har någon i släkten som har gjort sig skyldig till ett grovt brott och detta ska inte hanteras inom våra lagar, utan man kör med att man betalar sig fri,” sa han till P4 Radio Malmöhus igår. Till detta alternativa system för rättsskipning kan förmodligen också mord och skjutningar räknas.
Samtidigt som rättsstaten, ett av de mest centrala fundamenten för ett fritt och demokratiskt samhälle, tilläts förfalla öppnade man dörrarna för invandring från delar av världen där man aldrig haft någon rättsstat, utan har en kultur av hedersmord, hämnd och klanstrider.
Vilket resultatet blir av denna kombination kan ett barn räkna ut.
Men vad har etablissemangen förstått?
Ingenting. Tvärtom fortsätter de att välkomna ytterligare hundratusentals nyanlända genom anhöriginvandring under 2017, 2018, 2019 och så vidare.
Och vilket ansvar för kalabaliken tar Centerpartiets Annie Lööf och Miljöpartiets Gustav Fridolin? Vad säger Stafan Löfven och Anna Kinberg Batra att de vill göra?
Vi får höra trötta mantran om ”jobb” och ”utbildning”. Detta har varit svaret på utanförskapet i 40 år, men aldrig genomförts, aldrig lyckats. Det är besvärjelser i ord som saknar varje kontakt med verkligheten.
Förfallet är predestinerat att fortsätta i allt snabbare takt till dess Sverige får en ny politisk ledning som vill och vågar sätta stopp för dårskapen.