En av den västerländska upplysningens fundament är yttrandefriheten. I den muslimska världen är den underordnad islam. Nu finns tecken som tyder på att Tyskland, som en följd av den stora migrationen, anpassar yttrandefriheten till islam och fjärmar sig från västerländska värderingar.
Igår offentliggjorde domstol i Hamburg sitt förbud för komikern Jan Böhmermann att upprepa den dikt som gjorde Turkiets starke man Erdogan upprörd förra våren. Lägre instans förbjöd Böhmermann att sprida dikten i april förra året efter det att Erdogan krävt att komikern skulle fängslas. Nu har alltså en högre instans gått Turkiets ärende och stryper tyskars rätt att tala illa om Erdogan.
Det vi ser är en bedrövlig utveckling, som Tysklands förbundskansler Angela Merkel går i spetsen för. Hon bad Turkiet om ursäkt för komikerns obscena dikt och bekräftade därmed den muslimska synen på yttrandefrihet, dvs att staten är ytterst ansvarig för vad alla medborgare säger. Den logiken innebär att staten nödgas få medborgarna att hålla käften om sådant staten inte vill ha sagt.
Angela Merkel har sedan bett om ursäkt för att hon bad om ursäkt. Inget vidare starkt statsmannaskap. Ett tvivel om Angela Merkel, uppvuxen i kommunistdiktaturen DDR, verkligen omfamnar yttrandefrihet börjar spridas.
Agerandet är ett exempel på den eftergiftspolitik för islams totalitära läror som västerländska politiker lockas att göra för att visa sin goda vilja och som en konsekvens av de stora migrationsströmmarna från muslimska länder till väst.
Det är känt att hårdföra muslimska krafter runt om i världen ser migrationen till Europa som ett sätt att infiltrera och försvaga den kristna civilisationen. Och den 10 februari 2017 infann sig, genom domstolen i Hamburg, ett konkret bevis på att den strategin inte är fel ute.
När Erdogan inte lyckades få staten att tysta komikern Jan Böhmermann, startade Erdogan en civilrättslig process. Det är den som nu givit besked, svart på vitt, att en tysk medborgare inte får skämta om en turkisk presidents privatliv.
Vän av ordning kan invända att Böhmermann gick långt över anständighetens gräns och beskyllde Erdogan för att ha sex med getter. Många, likt mig, tycker inte hånfullhet mot andra människor är roligt, bara pinsamt. Men det hör inte hit. Böhmermann testade om yttrandefriheten gäller om man vill skämta om en muslimsk makthavare. Ur den synvinkeln är skämtet, hur dåligt det än är, en principiell fråga.
Och här sviker nu Tyskland den kristna civilisationens grundvalar. Man övergår till att tillämpa islams tänkande kring hädelse och förolämpning. I FN har muslimska länder länge drivit att yttrandefrihet inte är en medborgerlig rättighet, utan underordnad religionen.
Frågan är om detta är första tecknet på en mer omfattande eftergiftspolitik i Europa inför islams stränga regler. Jag vill inte dra paralleller med hur Europa agerade på tidigt 1930-tal, då demokratierna gav efter för fascistiska Italien och nazistiska Tyskland. I hopp om att undvika upptrappade konflikter gav man efter för tyranniet.
Men tyvärr kan jag inte slå sådana jämförelser ur mina tankar. Det går inte komma ifrån att vi åter har ett svagt ledarskap i demokratiska Europa och samtidigt makthungriga, offensiva totalitära krafter i och runt Europa.
*
Se mer: National Review (länk), Deutsche Welle (länk), Guardian (länk)