Massmedierna blir alltmer irrelevanta. Och de har grävt sin egen grav genom att överge journalistikens gamla, hederliga normer om att vara opartiska, balanserade och konsekvensneutrala.
I alla tider har positionen mellan beslutsfattarna och folket varit en av de mäktigaste. Gustaf Vasa såg genom statskyrkan till att prästerna från predikstolarna i landets alla församlingar på söndagarna predikade kungamaktens budskap till folket.
På 1900-talet övertogs positionen av massmedierna, men med demokratins införande blev massmediernas roll en annan. Man blev inte bara dem som rapporterade beslutsfattarnas budskap, utan granskade dem å folkets vägnar. Källkritik var då central. Rapporteringen i medierna skulle vara korrekt. Och man var mån om konsekvensneutralitet, det vill säga: man granskade företeelser i samhället oavsett vem som skulle kunna gynnas eller missgynnas av rapporteringen.
Allt detta har medieredaktionerna idag kastat överbord. Dagens Nyheter och andra medier bedriver inte längre nyhetsrapportering utan kampanjjournalistik, det vill säga: journalisterna har bestämt vilket budskap som ska förmedlas och lägger rapporteringen tillrätta för att passa det förutbestämda budskapet. Fakta som talar emot budskapet mörkas. De som inte delar budskapet smutskastas.
Denna journalistiska aktivism försvagar demokratin eftersom massmedier inte längre granskar beslutsfattare, utan bara de beslutsfattare journalistkåren ogillar. De makthavare som massmedierna stöder utsätts inte för granskning hur oansvarigt och skadligt deras politik än är.
Massmedierna är nu en del av den politiska och kulturella vänstern. De är aktivister, inte längre journalister. I DN skriver Björn Wiman idag att journalister är folkets ”bästa vän”. Det gäller bara en minoritet av folket, bara dem som lutar åt vänster. Majoriteten som inte är vänster har inte längre en vän i journalisten, bara en manipulativ aktör som mörkar och förvränger för att förmedla ett visst politiskt budskap.
Som tur är har den informationstekniska utvecklingen givit både politiker och folket alternativa kanaler för informationsspridning och informationsinhämtning när massmedier inte längre är trovärdiga i samhällsrapportering. Internet är den teknologi som nu ersatt massmedier som länken mellan beslutsfattare och folket.
Egentligen är det inte nytt att de ansvariga måste gå förbi medierna för att nå folket. Vid historiska kriser kännetecknas framgångsrika ledare av deras förmåga att gå förbi ”filtret” mellan ledarskapet och folket.
Abraham Lincoln gick förbi kongressens intriger och mediehusens politiska råd, och riktade sig i sina tal och debattartiklar direkt till väljarna. Hans återval 1864 skedde mitt under det blodiga inbördeskriget, och Lincolns framgång tillskrevs hans förmåga att övertyga folket om att fortsätta kriget även om etablissemangen inom politik och medier var desillusionerade och ville ha fredsförhandling mellan nord- och sydstaterna.
Winston Churchill gick förbi massmedierna under hela andra världskriget genom att hålla världshistoriens mest lysande retoriska tal till parlamentet och folket.
Massmedier är ett verktyg som i sig varken är gott eller ont. Det beror på hur yrkeskåren journalister ser på sitt uppdrag. Om man ser sig som aktivister med ett förutbestämt budskap, är man ett hinder för demokrati. Om man upprätthåller normer om opartiskhet och konsekvensneutralitet i jakten på nyheter är man en tillgång för demokrati. Tyvärr har medierna övergått från det sistnämnda till det förstnämnda.