Norge har en frejdigare och öppnare debatt än Sverige. Eftersom man haft en betydligt restriktivare migrationspolitik behöver man inte vara lika rädd för vart landet är på väg.
När norske statsministern Erna Solberg i helgen intervjudes i Dagens Nyheter (länk) gör hon det utifrån en styrkeposition. Efter regeringstillträdet 2013 då hennes Høyre bildade regering med uppstickarna i Fremskrittspartiet tappade man först i opinionen. Men på senare tid har man återhämtat det folkliga stödet och har hyggliga förutsättningar att vinna återval i höstens stortingsval.
Många trodde att Fremskrittspartiet skulle förlora stort när man gick in i regeringen och fick ta ansvar istället för att agera i opposition. Detta eftersom man såg partiet som populistiskt. Men Framskrittspartiet och dess ledare, finansminister Siv Jensen, har visat att man inte är populister utan agerar på ett politiskt program som väljarna uppskattar. Partiet fick 16,3 procent i valet 2013 och ligger i aktuell opinionsmätning i februari på 15,7 procent.
I intervjun är Erna Solberg tydligare än svenska regeringspolitiker, både jämfört med nuvarande regering och den förra borgerliga.
— Vi har nog en integrationspolitik som mer går ut på att du ska bli en tydligare del av det samhälle som du bor i. Vi har aldrig tänkt att det är toppen med multikulturalism där många olika kulturer ska leva tillsammans, säger Erna Solberg.
Tänk att i Sverige är det ännu bara ett parti som tydligt tar avstånd från multikulturalism, Sverigedemokraterna. I Norge är det en allmän hållning.
På frågan varför Norge tagit emot så få, i jämförelse med Sverige säger hon:
— Jag tror att vi måste vara ärliga i invandringspolitiken. Det finns gränser för vad man klarar att hantera av nyanlända (…) Vi har en ganska intensiv integrationspolitik i Norge för asylsökande. Det är kostnadskrävande. Sanningen är att när fattigdomen och antalet fattiga barn ökar så är det primärt invandringen som står för det. För att inte tillräckligt många av deras föräldrar har arbete. Ska vi ha det stora systemet så är det viktigt med en kontrollerad invandring, säger Erna Solberg.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att invandring resulterar i ökade klyftor. Det är något förespråkarna för invandring förnekar, och använder sedan ökade klyftor som politisk ammunition för än mer radikal politik.
Den manipulationen är det inga medier i Sverige som avslöjar och ifrågasätter. Resultatet blir hårdare motsättningar i Sverige, medan Norge till synes kan utvecklas mer i harmoni.
Är det inte dags för Sverige att skaffa sig makthavare som ser verkligheten och agerar på det sätt som den norska regeringen gör?