Om inte bubblan som etablissemangen lever i vore så skadlig skulle man bara vilja skratta åt den. Nu har artisten Jonas Gardell slagit på trumman och säger sig var ”rädd” för Moderaternas öppning för Sverigedemokraterna.
Jonas Gardell blir alltså rädd när demokratiska partier talar med varandra i riksdagen.
På Facebook undrar Nina i Skövde om inte Gardell blir rädd för hedersvåld och förtryck? Ökade sexuella ofredanden? Attacker mot blåljuspersonal? Ökat antal mord? IS-mördare? Bostadsbristen?
Hon skriver vidare:
”Gardell, vad är du rädd för? Jag är rädd för dig och dina gelikar. Jag är rädd för er ignorans för riktiga problem och oförstånd till att förstå, att det krävs gemensamma krafter till att lösa de problem som både vänster och högerpolitiker skapat. Mera av samma politik löser inte nuvarande problem.
Jag är aktiv inom SD då de har lösningen på många av de problem som Sveriges politiker har skapat. Jag är inte förtjust i att SD ska försöka skapa ett samarbete med Moderaterna som bedrivit ”Öppna era hjärtan” politik, men jag är pragmatisk och låter inte mina känslor styra.
Därav så förstår jag att tillsammans måste vi lösa problemen. Det som vägleder mig är att mina barns framtida välfärd måste säkras. Mina barn har inte det som dina barn har, en förälder som är miljonär och som kan fly närhelst det skulle behövas.
Gardell bli en realistisk pragmatiker och ta kontroll på dina förvirrade känslor och hjärnspöken.”
Två skilda världar krockar. De välbeställda etablissemangen med fri tillgång till tidningarnas spalter och etermedias våglängder, klagar på att pöbeln vill ha trygghet, en trygghet de välbeställda alltid är garanterade men som svenska folket allt starkare känner berövas dem.
Gardell tillhör vår tids förnäma överklass som håller för näsan då verkligheten gör sig påmind. Gardell och hans vänner bland journalister, företagstoppar, myndighetschefer och politiker i gamla partier fnyser åt att allt fler människorna inte längre stilla tiger om att etablissemangen förstör den kultur och civilisation som många generationer av till en början fattigt folk har byggt upp.
Nu vill Gardell och hans vänner förslösa, förskingra och förstöra allt genom att istället glorifiera Mellanösterns och Afrikas primitiva och blodiga kulturer. Den nya överklassen föraktar det svenska, det sävliga, det lågmälda, ja, det ibland lite tråkiga men framför allt trygga, stabila och gemenskapsvärnande samhället.
Den Gardellska klassen är så trångsynt och narcissistisk att den inte kan ta in att människor börjar få nog av ansvarslösheten, inkompetensen och dårskapen bland de styrande. Det är därför den nu tack vare demokratin utmanas. Och kommer att fällas.
Sverige börjar få nog. Nytt ledarskap krävs. De gamla megafonerna har gjort sitt.