En akademiker som aldrig kunnat anklagats för politisk korrekthet är Claes G Ryn, professor i ”politics” i Washington DC. Han har gjort sig ett namn i den internationella konservativa idédiskussionen då han förenar en djupgående humanism, rotad i det västerländska arvet, och den konservativa idétraditionen.
Tidigare i Samtidens artikelserie om svenska konservativa (klicka gärna på rutan ”biografier” nedan) har vi behandlat personer som lämnat jordelivet. Denna gång blir det emellertid en högst levande person.
Claes G Ryn, f. 1943, har i den amerikanska konservativa idédiskussionen med tiden blivit ett namn att räkna med. Hans bakgrund är dock helt svensk; han föddes och växte upp i Norrköping.
Även om han är bosatt i USA sedan början av 70-talet, talar han ännu verserad svenska och är tydligt svensk i sitt uppträdande, ja, något av en tidskapsel från den tid han lämnade vårt land. Han har också följt våra öden och äventyr på kritiskt avstånd, och skrev nyligen en fin betraktelse över den kulturradikala hegemoni som etablerats här (se exempelvis ”Sveriges kulturradikala experiment” i nya boken Haveriet, 2016).
Under gymnasietiden i Norrköping hade han förmånen att åtnjuta den nu något bortglömde filosofen Folke Leanders undervisning. Leander var en mångkunnig humanist, som inte minst gjorde betydande insatser vad gäller, att beskriva sambandet emellan estetik, etik och kunskapsteori. Leander vände sig emot sin samtids förhärskande positivism och hävdade fantasilivets betydelse för moraliska ställningstaganden och förståelsen av världen. Detta är insikter som blev viktiga för Ryns gärning.
Studier i Uppsala följde. Studierna blev nog inte riktigt vad han hoppades på. Han sökte vinna inträde i den statsvetenskapliga världen, men i den mån dess positivism utmanades var det vänster i från och inte av de humanistiska perspektiv som Ryn företrädde.
Hans förhållande till sin samtids konservativa var inte heller odelat positivt. I vad som förefaller vara hans första publicerade artikel ”Den konservativa ståndpunkten” (Svensk tidskrift 8/1966), beklagar han att många använder ordet konservatism som en tom utsmyckning, men utan att försvara dess grundsatser.
För att exemplifiera konservatismens grundsatser nämner han bland annat tron på en högre vilja, uppfattningen om människans ofullkomlighet, rationalismen begränsning, historiens visdom och jämlikhetsutopins omöjlighet. Ett konservativt program började ta form.
En mer levande konservativ idédebatt fann han i USA, och han skrev tillsammans med en kamrat från konservativt idéforum, Bertil Häggman, en bok om dessa strömningar, Nykonservatismen i USA (1971). Snart fann han också sin stuga alltför trång, och lämnade begynnande doktarandstudier i Uppsala för USA.
Han skrev där en avhandling Democracy and the Ethical life (1978), som behandlade demokratins etiska förutsättningar. Han skiljer där på en typ av Rousseansk demokrati, där den otyglade folkviljan får fullt och omedelbart genomslag, utan hänsyn till några nedärvda etiska eller legala restriktioner, och en form av konstitutionell demokrati med ”checks and balances”, som utifrån insikten om människans ofullkomliga natur inser att barbariet alltid lurar bakom hörnet. Det kan inte råda något tvivel om att Ryn är en livslång försvarare av den senare modellen.
Under sin vistelse i USA kom han också att utveckla sin filosofiska åskådning, till vilken han fått viktiga impulser redan under sin gymnasietid. Det största sammanhållna verket är tvivelsutan Will, Imagination and Reason (1986, utökad utgåva 1997).
Boken är upplagd som en systematisering av de nu tämligen bortglömda tänkarna Irving Babbitt och Benedetto Croce, men därigenom lägger också författaren sin egen syn i dagen. En grundläggande idé är, som titeln indikerar, att viljan, fantasin och förnuftet samverkar och att en riktig förståelse av verkligheten måste ta hänsyn till alla dessa element.
Ett enkelt sätt att förstå detta på, är att vår bild av verkligheten i hög grad påverkas av fantasiprodukter som konst och litteratur. Detta får också etiska konsekvenser – den moraliska fantasin påverkas.
I likhet med sin lärofader Folke Leander såg han att gränserna emellan etik, kunskapsteori och estetik inte var så knivskarpa som man ofta tänker sig. I nämnda bok framträder också hans höga värdering av historien, hans uppfattning att de universella värdena uppträder i historien, ”ordet blev till kött” som det heter i kristendomen. Ryn har kallat denna filosofiska ståndpunkt för värdecentrerad historism.
Mot denna filosofiska bakgrund skall hans politiska ställningstaganden ses. Ryn tillhör dem som förenar en filosofisk utgångspunkt med tydliga åsikter i dagsaktuella frågor. Ryn, som intresserat sig för amerikansk konservatism, alltsedan han i sin ungdom skrev tidigare anfört arbete om den amerikanska nykonservatismen, har blivit alltmer kritisk till dess dominerande falang. Han anser att den både vad gäller metoder och innehåll har valt en felaktig väg.
Vad gäller metoder har nykonservatismen enligt Ryn fokuserat alltför mycket på praktisk politik och inte förstått kulturens betydelse. Den har varit helt samhällsvetenskapligt inriktad och inte förstått att kulturen genom att forma människors fantasiliv bestämmer ramarna för vad som är politiskt möjligt.
Vad gäller innehåll har den inte lyckats förvalta den konservativa insikten om människans ofullkomlighet, utan i stället velat omskapa hela världen enligt universalistiska principer som snarare påminner om den franska revolutionens jakobiner. I stället för ett konkret, historistiskt betraktelsesätt, sätter den abstrakta principer. (För den som önskar en mer utförlig beskrivning av detta rekommenderas Ryns böcker The New Jacobinism, 1991, och America the Virtuos, 2003.)
Claes G Ryn visar, hur vissa av konservatismens bästa insikter kan användas, för att förstå dagens kulturella och politiska situation, och är ett bevis på att konservatismen lever.