Mångkulturens tillskyndare har alltid fruktat sanningen och när den levereras med en verkanseld som slår hårt mot lögnens bastioner kommer paniken. Den senaste veckan har Sverigebilden varit i blickpunkten. Paniken inom etablerade medier är inte endast yta, den är en påminnelse om ett åsiktsmonopol på dekis.
Polismannen Peter Springare är en av många signaler om en svängning i opinionen som förstärks av de sociala mediernas virtuella språng. Han säger egentligen inget unikt, han poängterar vad de flesta redan vet, men att han använder sin position som poliskommissarie för att vittna om migrationspolitikens misslyckande, sammanbrott ger rubriker.
Inför sin pension lättar han sitt hjärta och sätter fingret på en fasansfull, påtvingad förändring av Sverige. Mångkulturens tillskyndare har alltid fruktat sanningen och när den levereras med en verkanseld som slår hårt mot lögnens bastioner kommer paniken. Springare är en fyrbåk som behövs när verkligheten grinar oss illa i ansiktet.
I samma veva kommer en ny bok. Tino Sanandaji skriver om en massutmaning som får mig att associera till den sedan länge pågående massinvandringen. Utanförskapet kläds i statistik som förfärar. I etablerade medier möts boken inte av uteslutande av kraftfulla fördömanden och den förtigs inte. I Svenska Dagbladet får den positiva omdömen med en uppmaning om politisk vaksamhet inför de utmaningar etablerade politiker låtit svenska folket drabbas av. Försök till karaktärsmord riktade mot författaren lyser med sin frånvaro.
Före Sanandaji fanns en annan ”lysande” stjärna i migrationsdebatten: Mauricio Rojas. Han blev snabbt en hyllad debattör och politiker, en uttolkare av det svenska och en kritiker av migrationspolitiken. Visst är Sanandaji och Rojas friska fläktar i migrationsdebatten, men de är också tecken på något i grunden sjukt i Sverige.
Varför väljer Springare att vänta tills sin nära förestående pension innan han lättar sitt hjärta? Varför har inte frågan om vårt lands totala omvandling till oigenkännlighet varit föremål för debatt, varför har inte ursprungsbefolkningen fått komma till tals? Faktum är att försök har gjorts, men de etablerade medierna släppte inte fram oppositionen och de regisserade hårt de som hade mod att trots deras bannbullor.
I skuggan av Donald Trumps upprördhet över situationen i Sverige finns ett nyhetsreportage från den konservativa nyhetskanalen Fox News. Nyheten som kablas ut till amerikanska tittare handlar om den eskalerande laglösheten i Sverige. Två svenska polismän intervjuas som vittnar om problemen med gängrelaterad brottslighet. I efterhand ställs de mot väggen av svenska medier och de faller undan, en föga klädsam reträtt från ett faktum – det är ingen tvekan om vilka som dominerar denna brottslighet i Sverige. I TV bedyrar de att ingen sagt något om invandrare. Jag ser framför mig John Cleese i Fawlty Towers framför tyska gäster hålla tand för tunga – don´t mention the war.
Det är lätt att förstå de två poliserna som har många år kvar före pension. Alla med omdöme vet vad som får sägas och inte, hur det ska sägas för att inte misstolkas.
Att aldrig nämna elefanten i rummet är en lektion i första klass.
Alla honnörsord ska trummas in från dagis och uppåt i klasserna: allas lika värde, de mänskliga rättigheterna. När man når vuxen ålder ska framför allt följande vara inpräntat: alla orättvisor kan förklaras med referenser till social- och ekonomiska missförhållanden, du har som ursprungsinvånare inte mer rätt till ditt land än någon annan.
Massmedia har svikit, de har medvetet ljugit, de har vantolkat oppositionen syften och mål, de har dragit den i smutsen. De har inte granskat migrationspolitikens konsekvenser, de har demoniserat oppositionen och medverkat till att försena ett nödvändigt uppvaknande.
De har inte ställt de beslutsfattare mot väggen som slängt sig med ohållbara argument och tryckt ned en värdegrund i alla nordbors halsar som är rutten.
Mot denna bakgrund är det lätt att förstå varför många oppositionella valt att vara tysta, varför debatten om Sveriges framtid som Sverige uteblivit så länge. Vad händer nu? Träningen är kastad.