Robin PerssonREPORTAGE. På grund av våldsamma bråk har Värnhemsskolan i Malmö kraftigt begränsat rörelsen för eleverna. Huvudingången är stängd. Elever och lärare hänvisas till de stängselförsedda sidoingångarna. – Det känns som ett fängelse, säger Sharif Mohamed som är elev på skolan.
Skoldagen slår strax tolv i ett fängslande kallt och snöigt Malmö. Från den stora huvudgatan viker jag in mot skolan som tidigare fått stänga på grund av våldsamheter. Men byggnaden avviker från det visuella minnet av hur en skola brukar se ut. Istället för en öppen infart där varuleveranser ser ut att ha angöringsplats, möts jag av höga stängsel och en rotationsgrind med integrerat passersystem. Det ser inte ut som en skola.
På utsidan står ungdomar längs den långa tegelväggen och ganska snabbt kör en bil upp och parkerar på gatan bredvid. Ut stiger en man i grön uniform. ”Väktare”, står det på kläderna. Han tar plats bredvid grinden och påbörjar sitt pass. Senare ska det visa sig att han inte är ensam på plats.
Ingen personal kunde skymtas genom dörren och ingen kom och öppnade. Foto: Robin Persson / Samtiden
Den entré som använts i årtionden är nu låst. Eleverna som brukade sitta på trapporna står nu istället utanför grindarna eller stannar kvar inne på skolan.
Jag knappar in numret till gymnasieområdeschefen Edward Jensinger som borde kunna räta ut en del frågetecken. Var är orsaken till att det blivit såhär?
– Det beror på att det inte finns möjlighet att ta ansvar för det som är så att säga Malmö, utanför gatan. Vår skola är ju direkt vid dörren. Sen finns det ingen skolgård, ingenting. Så vi har ingen möjlighet att hantera den ytan. Det är skälet, säger han.
Skälet är väl att det varit bråk?
– Nja, det är en förenklad beskrivning, men det har varit turbulent, ja.
Skolan har ju legat här i många år. Den geografiska placeringen har varit densamma hela tiden?
– Ja, precis.
Rotationsgrindar används bland annat vid anstalter och på byggarbetsplatser för att förhindra stölder. Foto: Robin Persson / Samtiden
Jag går ner för de elevtomma trapporna och rundar hörnet där det ska finnas ytterligare en grind.
Där möts jag av en grupp killar som konverserar med varandra. De verkar känna varandra väl.
Går ni på skolan, frågar jag?
– Lite svenska, säger en av killarna och visar ”lite” mellan sitt ena långfinger och tumme. Han har bara varit i Sverige i ett och ett halvt år.
De hänvisar till den i sällskapet som pratar bäst svenska. De berättar att flera av dem har fått avslag på sitt asylärende och väntar nu på att deras överklagande ska behandlas. Alla kommer från Afghanistan.
Men stämmer bilden av Värnhemsskolan där ilska och motsättningar kokar under ytan?
– Det är afganer mot araber, säger en kille. De övriga kompisarna nickar instämmande.
Människor kommer och går genom grindarna. Men inte bara elever.
– Vem är det? Är det en journalist, säger en man i blåklädd uniform med misstänksamt tonläge medan han tittar mot mitt anteckningsblock och penna?
Bakom gallret står tre ordningsvakter. De håller sig bakom barriären och kommer inte ut från skolan.
För att lyssna till så många röster som möjligt fångar jag uppmärksamheten hos Sharif Mohamed, som just kommit ut från skolan.
Vad anser han om de bråk som varit och de gallergrindar som nu karaktäriserar skolan? Han berättar att skolan nu är uppdelad utifrån vilket passerkort man har. Grinden jag passerade tidigare är bara tillgänglig för de elever som går på den sidan. I handen håller han kortet till andra sidan av skolan.
– Det känns som ett fängelse, säger Sharif Mohamed.
Tidigare brukade han träffa sina vänner på rasten. Nu är det mycket svårare.
– Det känns som ett fängelse, säger Sharif Mohamed.
Flera av eleverna pratar om att skolan kanske ska göras om till att enbart innefatta Komvux. Men enligt Edward Jensinger är det en fråga om organisatoriska förändringar och lokalförsörjning och har inget med bråken att göra.
– Det är en helt annat process. Det pågår en utredning i Malmö Stad om hur vi ska kunna hantera den framtida gymnasiesituationen.
– Det är ett förslag som finns och som politiken får ta ställning till. Inga beslut finns i den frågan, säger han.
Även Sergiós och Ömer liknar skolan vid ett fängelse. Foto: Robin Persson / Samtiden
Jag träffar också Sergiós, Ömer och deras kompis som inte vill synas med namn eller bild. Två av dem har varit i Sverige i 8 år respektive 4 år och pratar bra svenska.
– Klart man ska lära sig, säger Sergiós.
De kommer från Turkiet och delar uppfattningen om den bråkiga stämningen. De berättar också att de som skapar oreda ofta kommer från den språkföreberedande klassen.
– Araber bråkar med varandra, ofta över en tjej, säger Sergiós.
– Det var slagsmål förra veckan.
De ska snart gå till lektion och även om vi alla fyra står och huttrar i kylan vill jag givetvis höra vad de har att säga om grindarna och passersystemet.
– Det liknar ett fängelse, skriv det, säger Sergiós.
För att förhindra elever att släppa in obehöriga måste det gå 5 minuter från det att man drar sitt passerkort till det att man ska tillbaka på andra hållet.
– Korten fungerar inte direkt. Man måste vänta i 5 minuter.
Vad säger då skolområdeschefen om elevernas vittnesmål att olika etniska grupper bråkar? Hans uppfattning går stick i stäv med de elever jag träffar som berättar om hur de upplever situationen.
– För det första har vi nog inte samma uppgiftslämnare men det är polisen som utreder den här typen av saker. Vi har haft konflikter på skolan och de jobbar vi med men det är inte så att vi kan säga att konflikten beror på en eller annan orsak utan det är en gymnasieskola. Då uppstår olika typer av konflikter tid till annan och det är inte ett orsakssamband här, säger Edward Jensinger.
Så du delar inte elevernas bild med att det skulle vara olika etniska konflikter?
– Jag delar inte bilden av att det skulle vara det som är orsaken till konflikterna. Det finns säkert enskilda situationer som passar in i den bilden men det finns andra situationer som inte passar in. Det finns olika orsaker till att det ser ut som det gör.
Vad är det för orsaker?
– Det får ni kommunicera med polisen. Det är de som utreder den typer av saker. Men annars är det de här vanliga saker som händer. Det är ordningsproblem i klassrum eller det kan vara olika åsiktsyttringar. Fotboll, kärlek eller vad som helst. Det är tonåringar vi pratar om. Det är normala relationella problem, säger Edward Jensinger.
Skoldagen börjar lida mot sitt slut och jag börjar bege mig från skolan. På vägen passerar jag Pauliskolan och kan oundvikligen låta tanken passera: Hur länge ska dörrarna stå öppna?
650 meter bort från Värnhemsskolan ligger Pauliskolan med dörrarna på vid gavel. Foto: Robin Persson / Samtiden