En stor fördel med Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” är att det numera finns ett lättöverskådligt faktaunderlag som alla samhällsintresserade har tillgång till.

Av boken framgår bland annat att Sveriges befolkningsökning sedan 1970-talet i stor utsträckning drivits av utomvästlig migration. Under denna period har Sveriges befolkning ökat från 8 till 10 miljoner, en gräns som passerades så sent som förra månaden.

Av dessa 10 miljoner har 22 procent invandrarbakgrund, som första eller andra generationens migranter, men en dryg fjärdedel av dessa kommer från andra västländer, inklusive våra nordiska grannar.

Medan svenskar åker till andra länder för att studera, arbeta, gifta sig och så vidare kommer folk från andra länder på samma premisser till Sverige, temporärt eller permanent. Och så länge demografin är någorlunda i balans och så länge migrationen bygger på en ömsesidig nytta mellan migrant och värdland så är detta normalt och inte särskilt problematiskt.

Problemen kretsar kring asylrelaterad migration, något förenklat den tionde miljonen, eftersom den generellt inte bygger på ömsesidighet. Här finner vi stora grupper som beviljats uppehållstillstånd av asylskäl och deras anhöriga, men även arbetskraftsinvandring till så kallade enkla jobb, som uppstår genom kontakt med landsmän. I synnerhet Allians-regeringen hade en mycket liberal syn på detta, vilket givetvis har missbrukats.

En begränsad flyktingmottagning skulle ha odramatiska följder för demografin och samhällsekonomin, men när så mycket som var tionde invånare kommer från eller har sina rötter i länder med starkt avvikande kultur och svaga utbildningstraditioner så får det stora konsekvenser för det svenska samhället.

För det första uppstår enorma kostnader. Någon exakt uträkning finns inte, men enligt professorn i nationalekonomi Jan Ekberg låg kostnaden på mellan 1.5 och 2 procent av BNP under slutet av 1990-talet. Allt talar dock för att nivån har ökat dramatiskt sedan dess och då talar vi alltså om hundratals miljarder per år.

Här bör man dock försöka hålla isär den nionde och den tionde miljonen. Den nionde miljonen som jag ovan refererar till som normal migration är sannolikt lönsam. Vi återfinner dem som inflyttade nordbor, högutbildade migranter från Central- och Östeuropa, den berömde programmeraren från Indien och någons hårt arbetande filippinska fru. Dessa bakas ofta in i kolumnen ”utlandsfödda” och förbättrar statistiken för gruppen som helhet. Gjorde man inte det skulle den asylrelaterade migrationen om möjligt framstå i ännu sämre dager.

Ett typiskt knep från asylförespråkare är dock att försvara den tionde miljonen med de fördelar som återfinns hos den nionde. Men det ligger absolut ingen motsägelse i att behålla normalt, ömsesidigt utbyte med omvärlden medan asylmigrationen stoppas.

Bland asylmigranter finns uppenbart grupper som klarat sig relativt väl, på individuell basis mycket väl. Det är jättebra, men inte representativt. Dessutom får dessa personer och grupper som regel mycket tillbaka från Sverige som nation, så vi behöver liksom inte be om ursäkt. Jag vill också understryka att jag inte per automatik hyser något agg mot de människor som har försökt och kanske lyckats få ett bättre liv i Sverige och jag vet att många försöker göra rätt för sig så gott de kan. Det är det politiska konceptet med folkvandring genom asyl som bygger på ett gigantiskt feltänk, i synnerhet som det inte ens gynnar de mest behövande.

Det brådskar att begränsa asylmigration till ett strikt reglerat antal kvotflyktingar och långtgående krav på försörjningsskyldighet måste införas för anhöriginvandring. Däremot bör välutbildade människor även fortsättningsvis kunna söka sig till Sverige för att arbeta på samma sätt som svenskar söker sig utomlands.

Vad gäller integrations- och assimileringspolitik är vi på icke kartlagt område, det enda vi vet är att politiken hittills inte har fungerat. Vad gäller migrationspolitiken är det enligt ovan något enklare att se vad som behöver göras, men pendeln bör stanna i jämviktsläge.

*

Mer om boken: Adlibris (länk), Bokus (länk), Tinos hemsida (länk)