Det är väldigt mycket tomt och naivt ”snack” hos den nuvarande regeringen. Man kör med väl inövade ”mantran” utan några djupare tankar eller kopplingar till den verkliga världen. Syftet synes vara att mörka och förvirra.
Det är uppenbart att Sverigebilden har ändrats till det sämre under senare år. Sverige, föregångslandet i nästan allt, välfärdsstaten förkroppsligad. Homogent, pacifistiskt, neutralt. Ett land där kvinnorna är mer jämlika med männen än i något annat land. Neutralt och inte bundet av några försvarsförpliktelser på grund av sin alliansfrihet. Stor exportindustri och en kreativ högteknologisk industri. Fackföreningarnas autonomi versus staten mm. Den ”svenska modellen” har historiskt hyllats över världen.
Nu har den romantiska synen på Sverige ändrats radikalt vilket förnärmar många som likt gamla hundar endast vill ligga på sin egen slitna och impregnerade filt. Det gäller bland andra de gamla fackpamparna och där många hoppades att statsminister Löfvén och LO-bossen Karl Petter Thorwaldsson var de två sista reminiscenserna från en svunnen tid. Detta kan åskådliggöras med Karin Boyes dikt ”Ja visst gör det ont” i diktsamlingen ”För trädets skull” där man bland annat kan läsa följande vackra rader;
”Ja, visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka……”.
Löfvén tillhör det gamla ”tröga gardet” som biter sig fast i gången tid liksom en tysk jaktterrier i hasorna på ett vildsvin.
Man kan möjligtvis ha en viss förståelse för ”de gamla” som inte längre förmår eller orkar se hur världen runt omkring dem obevekligt ändras. Löfvén säger sig vilja exportera den ”svenska modellen”. Den gamle fackpampen påstår sig vara feminist och leda en feministisk regering. Han påstår sig var fullt upptagen med ett ”samhällsbygge” trots att Sverige, enligt utrikesminister Wallström, redan är en ”humanitär stormakt”!
Vad värre är att vänstern lyckas slå blå dunster i ögonen på de unga. Det slog mig när jag läste ett inlägg på DN Åsikt (30 januari) av den blott nittonåriga Eva Eriksson. Är hon ett undantag eller representerar hon en större grupp?
Eva är på resa och inspireras till artikeln när hon sitter på en hostellterrass på Australiens västkust. Där har ett antal ”backpackers” från, förutom Sverige, Schweiz, Nederländerna och Tyskland samlats för att diskutera och dricka lådviner till dess solen går upp. Man diskuterar politiska system mm.
Eva får frågan om hon vågar gå ut på gatorna i Sverige? Hon konfronteras med frågor om situationen med Sveriges stora grupper av invandrare, den tilltagande våldtäktstrenden mm. Eva skriver att hon blev skrämd och förklarar, i sann feministisk anda, för sitt sällskap att våldtäkter är resultatet av en universell manskultur och inte har något med Islam eller annan kulturpåverkan att göra.
Kamraterna runt bordet undrar om inte islamiska värderingar kommer att styra Sverige om 10 år? Allt detta är enligt Eva naturligtvis rena missförstånd och snedvridna föreställningar. Problemen i Sverige är i stället de tillfälliga uppehållstillstånden och allt mer ”stängda dörrar”!
Eva slungar ut en appell; Kan inte alla svenskar som just nu befinner sig i främmande länder lova varandra att sluta kritisera vårt ”hemland”, d.v.s. att stå upp för mänskliga rättigheter!? Vi måste, enligt Eva, få andra människor förstå att Sverige är ett föregångsland! Möjligtvis kan naiviteten i denna appell förklaras av att Eva är så ung och oerfaren.
Vänstern har kidnappat inte endast institutionerna, media och kyrkan utan även det patriotiska språkbruket. Vårt kära ”hemland” får inte kritiseras. Problemet är att i vänsterns mun innebär detta att vi andra skall hålla käften medan landet förvandlas under en ideologisk och påtagligt giftig tinktur av socialism och islam.
Vad är innehållet i den svenska modell som Löfvén säger sig vilja exportera? Ett allt mer nedkört rättssystem med polisen som ett slags inverterat avantgarde? Misslyckandet inom sjukvården? Ett nedgånget försvar på 1 procent av BNP? Utanförskapsområden (”no-go zones”) där kriminella gäng, merendels invandrare, helt tagit över och där polis, brandkår, räddningstjänst m.fl. ogärna sätter ned sina fötter?
Ett utbildningssystem på dekis, en bostadskris som eskalerar, eftersatt infrastruktur, inte minst järnvägen. En förstenad fackföreningsrörelse som bland annat vägrar inse att lönespridningen måste öka för att möjliggöra att hundratusentals invandrare utan bildning eller arbetserfarenhet kan få ett första jobb?
En naiv eftergiftspolitik gentemot muslimer vilkas fejkade organisationer och falska beskrivningar av sina organisationers ändamål får mångmiljonbelopp i årliga statliga bidrag trots sin totalt odemokratiska, människofientliga och medeltida ideologi. En myndighetspolitik där regeringen abdikerat och tappat kontrollen. Varje undersökande reportage om myndighetssverige har avslöjat brister i ledning och kontroll vilket inte endast lett till ineffektivitet utan även en utbredd korruption, något som många har trott inte existerade i den svenska Sörgården.
Sveriges välstånd har möjliggjorts av våra företag och då inte minst de som producerar varor och tjänster som efterfrågas i andra länder och därmed genererar exportintäkter.
Många av våra stora exportföretag har en lång historia bakom sig och har lyckats överleva och växa trots återkommande lågkonjunkturer och pålagor. På senare tid har nya tjänsteföretag vuxit sig starka tack vare kreativa och hårt arbetande IT-entreprenörer.
Det är därför livsviktigt att företagsamheten ges så fördelaktiga konkurrensvillkor som möjligt och där entreprenörens och ledarens betydelsefulla roll understryks och förklaras för allmänheten där det fortfarande frodas vänsterkryddade myter att företagen och kapitalisterna är utsugare.
Det Löfvén säger sig vilja exportera, den förkättrade ”svenska modellen”, är knappast attraktiv för någon stat, ”it goes without saying”. Det är väldigt mycket tomt och naivt ”snack” hos den nuvarande regeringen. Man kör med väl inövade ”mantran” utan några djupare tankar eller kopplingar till den verkliga världen.
Syftet synes vara att mörka och förvirra. Man är absolut inte främmande för rena lögner eller halvsanningar. Vi behöver fortast kvickt en regering som förmår se verkligheten som den är och utifrån denna verklighet bedriva en handlingskraftig politik för företagen och folkflertalets bästa.
Möjligheterna finns att byta regering men för detta krävs att de små borgerliga partierna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna, skakar av sig prestigen och kliver ut ur sandlådan. Borstar av sig, sträcker på ryggen och säger ”enough is enough”!
Skall det vara så svårt?